barens

Då var det då äntligen dags att sparka ut 2008 ur våra sinnen. Ett år som för min egen del varit ytterst händelserikt. Med mina mått mätt då förstås ( 1.30 lång, 107 kilo.). Toppar har varit resan till Toronto, körkortet och... Nja, så mycket annat positivt har faktiskt inte hänt. Det här har när jag tänker på det varit ett av de sämsta i mitt liv. Och som att detta inte vore nog så har man tydligen bestämt att jag ska få lida ytterligare lite längre av det, hela en sekund för att vara exakt. För att förklara denna extra sekund så påstår man att det är för att jordens rotation ska komma i takt med tiden eller nåt i den stilen, men alla som följer den här bloggen vet att så icke är fallet. Det här är ytterligare ett sätt för Han där uppe att få gotta sig i min misär. Kul för Honom.

Förklaringen till mitt miserabla år är väl naturligtvis att mitt förhållande sprack likt en gammal It-bubbla gjorde runt millennieskiftet. Och utan att kasta ur mig några detaljer så kan jag väl säga att det tog ganska så jäkla hårt på mig. Och för att vara helt ärlig så har jag väl inte direkt tagit det som en man bör göra heller. Mer som den tjuriga tax som min kropp påminner om. Fast jag kan väl lätt säga att jag förstår uppbrottet bättre nu efter att ha tillbringat två veckor i Toronto med mig själv som enda sällskap. Och det sällskapet var inte det bästa!

Men nu får det vara slut på självömkan. 2009 kommer att bli ett stort år har jag på känn. Detta eftersom jag på tolvslaget kommer att skrika Eldkvarns gamla låt för full hals. -Pojkar, pojkar pojkar, här kommer ett hundår till, fyra hjul som rullar, här kommer ett hundår till! Sämre sätt att säga hej till det nya och adjö till det gamla kan man ju hitta. Vem vet, om exakt ett år kanske jag sitter här och berättar högljutt om hur mycket jag växt på längden?

Annars var väl detta året då:

*  Jag som sagt fick köra bil ensam.

*  Jag tillbringat mer tid än någonsin nere i Stockholm tillsammans med ett gammalt svin, Niklas Westling. Detta kan på intet vis anses som nyttigt, men jävligt skoj har det iallafall varit. Så tack för gästfriheten din gam.

*  Jag har varit makalöst törstig.

* Jag skrattat så att jag gråtit åt åtminstone två kommentarer som Gustav Tägtström lagt åt andras bilder på Facebook. Den om Mitch Fittansson rankas kanske som årets händelse, alla kategorier.

* Två stycken törstiga jävla hundar tagit sig ur sitt liv i singularets tecken och stadgat sig. Daniel Frost och Tito Gustavsson. Stora grattis till dem båda! (Det lät lite fel där, de två har inte flyttat ihop...)

* Ett par fantastiska resor i goda vänners lag förgyllt tillvaron. Härnösands gubbrese sällskap är ingen jävla bluff kan jag säga.

* Jag startade den här bloggen. Den blev ingen storsäljare. Oväntat.

Se där. Nu önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år. Skål bröder och systrar. Nästa år, då jävlar.