barens

Herregud vad jag känner att jag lurat er kära bloggläsare... Här sitter man och säger att jag inte är nämnvärt intresserad av OS och så handlar samtliga mina inlägg på slutet om just detta. Men jag måste ju skriva om ännu en fantastiskt människa som visar vart skåpet ska stå. Jörgen Persson. När han började sin karriär så tror jag bestämt att Torbjörn Fälldin satt uppe i Ramvik och smaskade i sig utav den goda gula snön som finns däruppe. Jörgen är alltså vad vi kallar ett fysiskt fenomen som vägrar ha vett att åldras. Jag har tidigare skrivit om Patrik Westling gällande detta, och jämförelsen haltar inte mer än vad han gjorde samma dag han fyllde 77 år.

Idag spelade Jörgen åttondelsfinal i sitt 24e raka OS. Han mötte en favorittyngd vitryss vid namn Samsonov. Redan på uppvärmningen började tisslandet och tasslandet på läktarplats.- Ser han inte lite stapplig ut? - Ska han verkligen ha den där fruktpure'n vilande på rollatorn? Till och med Staffan Lindeborg lät ovanligt skeptisk där han satt högt uppe på sin piedestal. Jörgen dock, han ville annat... Torsk i första set följdes av en vinst i nästa. Då kopplade den svettiga vitryske björnen ett grepp som få trodde att knot-Jörgen skulle kunna slingra sig ur. Ack så fel vi hade. Underläge med 3-1 vändes raskt till vinst med 4-3 och miraklet var ett faktum. Jörgen han visslade och dansade så att hans nybeställda löständer flög ut och låg och sprattlade likt en benig abborre mitt på golvet. 

Skitsamma om nu Jörgen skulle åka ut i kvarten. Han har ändå gjort en betydligt bättre tävling än Carolina Kluft's trestegs dito. Hellre en kvarting än en kval(lm)ig grogg, eller vad är det man brukar säga?

Jörgen har under hela sin karriär fått stå i skuggan av ett evigt grönt träd. Rättmätigt får man säga. J-O Waldner kommer alltid att vara störst. Genom alla tider. Numera så kan man dock enbart utvinna lite gammal grogg ur detta en gång så gröna träd.
Det som fick mig att gilla Jörgen skedde under en intervju i Sportspegeln för många år sedan. Då skulle han förklara vem han egentligen var. Jörgen gjorde detta genom att rabbla upp sina favoritartister. Bland dessa nämndes Ramones, The Clash och New York Dolls samt många andra. Den bästa konsert han sett berättade han vidare hade varit i Köpenhamn där han sett Johnny Thunders uppträda. Såna människor ogillar man bara inte. Vem vet, kanske spelade han lite från The Raconteurs på sin grammofon idag innan match och fastnade på textraden: "The boy never gets older..." ifrån deras fantastiska låt Broken Boy Soldier? Jag tror fan det.