Chinese Rocks
Nu har jag äntligen hittat en öppning att använda rubriken som skulle göra mig till en skjutjärnsjournalist av högsta kaliber. Nämligen denna " Stefan Holm rev ut sig, jag får ribba"
Jag har ju tidigare vidrört ämnet gällande hans oerhört tråkiga personlighet. Det jag då missade var att tillägga att jag faktiskt hatar honom. Att tvingas lyssna på hans sävliga värmländska i intervju efter intervju, där han ständigt hittar nya bortförklaringar kring hans egna misslyckanden har skapat denna starka känsla hos mig. Och om jag mot förmodan sett honom tävla så har jag inte klarat av mer än ett par hopp. Att han står och kammar en lugg som för länge sedan försvunnit, att han pillrar mot sin pung i långa drag, att han bara ser allmänt vidrig ut och kallar allt för en personlig ritual gör att en kräkreflex som annars bara funnits hos mig på sena lördagnätter snabbt utvecklats.
Kommer ni ihåg när han och Staffan Strand bedrev en form av mupparnas kamp för några år sedan? Staffan, en urdryg jävel det med, och Stefan, tog då varje chans de fick att smutskasta varandra i pressen. Att ingen av dem kom över 2.20 gjorde liksom ingenting, någon av dem hade ju alltid vunnit mot den andre. Staffan i sina tights och Stefan i sina hopplöst fjantiga shorts utgjorde då själva ryggraden i den då patetiska svenska friidrotten.
Sedan slutade Staffan att tävla och Stefan kände sig plötsligt väldigt ensam. Möjligen på inrådan av sin tjocke svål till far, Jonny Holm( inte släkt med John Holmes mig veterligt...) gav han sig då på svensk friidrotts vita svan, Patrik Sjöberg. Stefan såg detta som en chans att kunna visa upp att han minsann läst en och annan bok i sina dagar. Nu skulle svenska folket få se att hans stora skalle inte bara bestod av vatten. Det han dock inte räknade med var att sega, allmänbildade och präktiga värmlänningar sällan får kyssa vackra flickor. Den äran brukar istället gå till munviga, kedjerökande och kvicktänkta göteborgare med långt hår och folkhjältestatus. Visst, Stefan försökte och försökte att nedvärdera Patriks karriär och tveksamma leverne, men restultatet var alltid detsamma. Patrik tog till slut upp sitt trumfkort och kvävde alla ansträngningar. Pang- 2.42 med en Marlboro i mungipan, hem till Säffle med dig bonnjävel.
Att du idag kom fyra i OS Stefan, gör mig enbart lycklig. Nu är det dags att hitta nya utmaningar. Kanske du och Jonny kan börja bråka litegrann med Björn Hellberg i På Spåret istället?
*** När jag ändå var inne på Stefans shorts. Såg ni autraliens basketdamer? OS absolut fulaste dräkt är härmed korad.
Jag har ju tidigare vidrört ämnet gällande hans oerhört tråkiga personlighet. Det jag då missade var att tillägga att jag faktiskt hatar honom. Att tvingas lyssna på hans sävliga värmländska i intervju efter intervju, där han ständigt hittar nya bortförklaringar kring hans egna misslyckanden har skapat denna starka känsla hos mig. Och om jag mot förmodan sett honom tävla så har jag inte klarat av mer än ett par hopp. Att han står och kammar en lugg som för länge sedan försvunnit, att han pillrar mot sin pung i långa drag, att han bara ser allmänt vidrig ut och kallar allt för en personlig ritual gör att en kräkreflex som annars bara funnits hos mig på sena lördagnätter snabbt utvecklats.
Kommer ni ihåg när han och Staffan Strand bedrev en form av mupparnas kamp för några år sedan? Staffan, en urdryg jävel det med, och Stefan, tog då varje chans de fick att smutskasta varandra i pressen. Att ingen av dem kom över 2.20 gjorde liksom ingenting, någon av dem hade ju alltid vunnit mot den andre. Staffan i sina tights och Stefan i sina hopplöst fjantiga shorts utgjorde då själva ryggraden i den då patetiska svenska friidrotten.
Sedan slutade Staffan att tävla och Stefan kände sig plötsligt väldigt ensam. Möjligen på inrådan av sin tjocke svål till far, Jonny Holm( inte släkt med John Holmes mig veterligt...) gav han sig då på svensk friidrotts vita svan, Patrik Sjöberg. Stefan såg detta som en chans att kunna visa upp att han minsann läst en och annan bok i sina dagar. Nu skulle svenska folket få se att hans stora skalle inte bara bestod av vatten. Det han dock inte räknade med var att sega, allmänbildade och präktiga värmlänningar sällan får kyssa vackra flickor. Den äran brukar istället gå till munviga, kedjerökande och kvicktänkta göteborgare med långt hår och folkhjältestatus. Visst, Stefan försökte och försökte att nedvärdera Patriks karriär och tveksamma leverne, men restultatet var alltid detsamma. Patrik tog till slut upp sitt trumfkort och kvävde alla ansträngningar. Pang- 2.42 med en Marlboro i mungipan, hem till Säffle med dig bonnjävel.
Att du idag kom fyra i OS Stefan, gör mig enbart lycklig. Nu är det dags att hitta nya utmaningar. Kanske du och Jonny kan börja bråka litegrann med Björn Hellberg i På Spåret istället?
*** När jag ändå var inne på Stefans shorts. Såg ni autraliens basketdamer? OS absolut fulaste dräkt är härmed korad.
Kommentarer
Postat av: Rickard
hehe jo jag menar det! Men det var mycket trevlig dag i övrigt det får man tacka för!
Postat av: Anna
Du.. det finns mer! Haha
Postat av: skyttek
Det känns som om en tredje Mini-Me vid namn Håkan försökt lägga sig i striden mellan Stefan & Staffan? Sisten i ribban står har skadat ditt psyke gravt men låt inte det gå ut över S&S!
Trackback
