Top Alcohol.
Än en gång är en ursäkt på sin plats, den här bloggen har på sistone haft samma utveckling som en Volvo 240. Ska köpa mig en dator snart, men var sak har sin tid.
Läste i tidningen nyss att handbollslandslaget haft sin första stora fylleskandal. Fredrik Petersen, Sebastian Seifert och "the boy wonder" Oscar Carlen hade tydligen tagit sig en ordentlig bläcka på ett träningsläger i Tyskland. Denna gyllene trio satt och tryckte på ett hotellrum en kväll och drack, sedan drabbades man tydligen av den nya svenska sjukdomen Kirschsteiger och beslutade sig för att renovera om lite. Kort sagt, möbler och inredning ut, en nota på 60 lakan in. Med denna räkning medkom också en orkan av starka kritiska röster. Kvällsdrakarna tävlar i vem som kan kapa dem mest, gurkburks Bengan skriker högre än han någonsin lyckats gjort som förbundskapten och gamla uvar som Magnus Wislander och Staffan Olsson har enligt egen utsago aaaldrig rört en pilsner. Men vad fan, träningläger är väl fortfarande "lärakännagenomsprit" läger?
Jag kommer fortfarande ihåg ett sådant läger som mitt dåvarande hockeylag Aik Hockey anordnade. Vi åkte till Östersund på en fredag och skulle tillbringa helgen däruppe med hemresa först på söndagkväll. Direkt när vi anlände skulle en match spelas mot deras representations lag. Jag blev av vår tränare utsedd till lagkapten, en stor ära... Lite för stor skulle det visa sig. Matchen förlorades med några puckar, Östersund var på den tiden storfavoriter att vinna allt som gick att vinna. Men matchen som utspelade sig efteråt visade att ordspråket "ju större de är desto tyngre faller de" faktiskt har en poäng. Den matchen handlade om sprit. Där var det tvärnit för dessa sura jämtar. De stötte nämligen ihop med ett sött gäng från Härnösand. Anförda av Tobias Näslund, just hemkommen från Stockholm, intog vi stades stolthet Olearys. Groggarna forsade i en takt som får Niagara fallet att framstå som en liten fontän i jämförelse. Det stöttes och blöttes i flera timmar innan stället stängdes och laget började vagga likt gåsar mot logementet. Inte jag dock, då hade jag redan suttit i en taxi i drygt en timme och försökt förklara för chaufören vart vi bodde. När han till slut hittade dit så låg alla och sov och jag smög snabbt in till ledarnas rum för att väcka vår gode materialförvaltare Stig Gunnar Karlström. Detta gjordes inte genom en diskret knackning, istället tog jag en sop och dunkade i hans säng samtidig som jag väste- Geeee mig korset... Ni som läst er Jönsson liga läxa vet vad jag menade. Denna eleganta gentleman blev så rädd att han snabbt kröp upp i sin kollegas famn och viskade- Ture, hjälp mig, jag tror vi kommer att dö... Ture, som är en atombomb på två ben fann sig dock snabbt och bar ut min korta lekamen till min egen bädd. När jag slutligen somnat kom nästa chock, uppstigning 0800 för träning. Ett så risigt lag har jag inte sett varken förr eller senare. Om jag minns det hela rätt så hade vi hela tre passningar till rätt adress på hela träningen. Putte Bäpa slickade sin kant, mest för att kunna hålla i sargen visade det sig. Jag lyckades med konststycket att åka på mitt livs tackling på öppen is, på en 5 mot 0 övning. Ett par stycken spydde i en soptunna vill jag också minnas. De måttligt imponerade herrar från Östersund som var där för att kartlägga gick hem ganska så tidigt, med ett äcklat uttryck i ansikterna. Spritångan låg över ishallen likt den i lytsen (hittade inget tyskt y...) 1632. På söndagen skulle vi ha en returmatch mot samma lag, förlust siffrorna skrevs denna gång till 9-1. Den forna härföraren och lagkapten opererade nu som båsöppnare utan en endaste liten bokstav på tröjan. Jag fick dock hoppa in och sätta en kasse, min vana trogen. Hemresan hem gick i huvudvärkens tecken, men jag kan lova er, vi åkte upp som ett splittrat gäng och kom hem som en oslagbar enhet... Iallafall på stadens barer!
Det som äcklar mig med handbolls historien är unga Carlens version. Han hade tydligen bara tagit några öl och absolut inte deltagit i några sängkastar tävlingar. De andra två hävdar att man druckit minst en 75a var och att alla varit delaktiga. Heder åt dessa. Kanske borde Carlen lärt sig av ett visdomsord från vårt träningsläger. Det myntades av Tobias Näslund när Erik Lantz ville ställa in morgonträningen. Tobias spände alla sina fyra ögon i pojken och uttbrast.- Lax, en sak ska du ha jävligt klart för dig.- Häller man upp ställer man upp!
Läste i tidningen nyss att handbollslandslaget haft sin första stora fylleskandal. Fredrik Petersen, Sebastian Seifert och "the boy wonder" Oscar Carlen hade tydligen tagit sig en ordentlig bläcka på ett träningsläger i Tyskland. Denna gyllene trio satt och tryckte på ett hotellrum en kväll och drack, sedan drabbades man tydligen av den nya svenska sjukdomen Kirschsteiger och beslutade sig för att renovera om lite. Kort sagt, möbler och inredning ut, en nota på 60 lakan in. Med denna räkning medkom också en orkan av starka kritiska röster. Kvällsdrakarna tävlar i vem som kan kapa dem mest, gurkburks Bengan skriker högre än han någonsin lyckats gjort som förbundskapten och gamla uvar som Magnus Wislander och Staffan Olsson har enligt egen utsago aaaldrig rört en pilsner. Men vad fan, träningläger är väl fortfarande "lärakännagenomsprit" läger?
Jag kommer fortfarande ihåg ett sådant läger som mitt dåvarande hockeylag Aik Hockey anordnade. Vi åkte till Östersund på en fredag och skulle tillbringa helgen däruppe med hemresa först på söndagkväll. Direkt när vi anlände skulle en match spelas mot deras representations lag. Jag blev av vår tränare utsedd till lagkapten, en stor ära... Lite för stor skulle det visa sig. Matchen förlorades med några puckar, Östersund var på den tiden storfavoriter att vinna allt som gick att vinna. Men matchen som utspelade sig efteråt visade att ordspråket "ju större de är desto tyngre faller de" faktiskt har en poäng. Den matchen handlade om sprit. Där var det tvärnit för dessa sura jämtar. De stötte nämligen ihop med ett sött gäng från Härnösand. Anförda av Tobias Näslund, just hemkommen från Stockholm, intog vi stades stolthet Olearys. Groggarna forsade i en takt som får Niagara fallet att framstå som en liten fontän i jämförelse. Det stöttes och blöttes i flera timmar innan stället stängdes och laget började vagga likt gåsar mot logementet. Inte jag dock, då hade jag redan suttit i en taxi i drygt en timme och försökt förklara för chaufören vart vi bodde. När han till slut hittade dit så låg alla och sov och jag smög snabbt in till ledarnas rum för att väcka vår gode materialförvaltare Stig Gunnar Karlström. Detta gjordes inte genom en diskret knackning, istället tog jag en sop och dunkade i hans säng samtidig som jag väste- Geeee mig korset... Ni som läst er Jönsson liga läxa vet vad jag menade. Denna eleganta gentleman blev så rädd att han snabbt kröp upp i sin kollegas famn och viskade- Ture, hjälp mig, jag tror vi kommer att dö... Ture, som är en atombomb på två ben fann sig dock snabbt och bar ut min korta lekamen till min egen bädd. När jag slutligen somnat kom nästa chock, uppstigning 0800 för träning. Ett så risigt lag har jag inte sett varken förr eller senare. Om jag minns det hela rätt så hade vi hela tre passningar till rätt adress på hela träningen. Putte Bäpa slickade sin kant, mest för att kunna hålla i sargen visade det sig. Jag lyckades med konststycket att åka på mitt livs tackling på öppen is, på en 5 mot 0 övning. Ett par stycken spydde i en soptunna vill jag också minnas. De måttligt imponerade herrar från Östersund som var där för att kartlägga gick hem ganska så tidigt, med ett äcklat uttryck i ansikterna. Spritångan låg över ishallen likt den i lytsen (hittade inget tyskt y...) 1632. På söndagen skulle vi ha en returmatch mot samma lag, förlust siffrorna skrevs denna gång till 9-1. Den forna härföraren och lagkapten opererade nu som båsöppnare utan en endaste liten bokstav på tröjan. Jag fick dock hoppa in och sätta en kasse, min vana trogen. Hemresan hem gick i huvudvärkens tecken, men jag kan lova er, vi åkte upp som ett splittrat gäng och kom hem som en oslagbar enhet... Iallafall på stadens barer!
Det som äcklar mig med handbolls historien är unga Carlens version. Han hade tydligen bara tagit några öl och absolut inte deltagit i några sängkastar tävlingar. De andra två hävdar att man druckit minst en 75a var och att alla varit delaktiga. Heder åt dessa. Kanske borde Carlen lärt sig av ett visdomsord från vårt träningsläger. Det myntades av Tobias Näslund när Erik Lantz ville ställa in morgonträningen. Tobias spände alla sina fyra ögon i pojken och uttbrast.- Lax, en sak ska du ha jävligt klart för dig.- Häller man upp ställer man upp!
Kommentarer
Trackback
