barens

Det finns väl egentligen inte så mycket att säga om min vecka i Stockholm. En väldigt trevlig vistelse med boende hos Niklas Westling som grädden på moset. Det roligaste var dock att åter få knyta vänskapens band med några människor man sällan ser nuförtiden. Peter Viklund, Tobias Näslund, Joakim Skoglund, Masken, Erik Tägtström, bröderna Lundberg( Helpipan och Kvartingen) och sist men absolut inte minst, Gustav Tägtström. Denne man är värd en hel bok. Men tiden är knapp och jag nöjer mig med några anekdoter.

Första gången jag stiftade bekanskap med denne figur var under mitt och Patrik Westlings första barmarkspass i Timrå. Spänd av förväntan gick vi ut på elljusspåret för att köra igång. Redan då insåg man att Gustav var något utöver det vanliga. Han fuskade sig igenom ett helt pass, så fort legendtränaren Urban Rosdahl vände sina träskorsbeklädda fötter så kunda man se att Gustav satte sig ner i gräset och lapade sol. När vi sadan beordrades ut på en 3 km nedjogg så tog han tag i mig och bäpa och sa att vi skulle följa hans minsta vink. Denna vink ledde såsmåningom till ett vattenbryn. Aha, lite badning tänkte jag. Ingalunda visade det sig. Gustav vadade ut en bit i vattnet, drog ner byxorna och satt sig och sket. Som om detta inte vore nog så ställde sig sedan denna korpulenta man och höll en dopceremoni för sina adepter. Om jag inte minns helt fel så kallades dom för Conny och Urban. Huruvida de fortfarande lever låter jag vara osagt.

En dryg månad senare så flyttade vi ner på allvar. Gustav tyckte att detta var värt att fira. Hans egna favoritställe Korvis hade nämligen en kampanj som gjorde att man kunde köpa en 90grams hamburgare för en tia. Jag och Putte hade varsin tjuga kvar av sommarlovs kassan. Gustav hade ingenting. Vi gick då med på att ge honom varsin femma så att han kunde få sin afrodosiak. Döm om vår förvåning när han kommer tillbaka med två hamburgare. Vi hade ju helt plötsligt bara råd med en var. Gustav förklarade för oss att det gäller att äta eller att ätas och hade sålunda gömt sin tia i sin ficka. Eller helt enkelt glömt bort den.

Just mat är en ständig passion hos denne herre. Ibland efter skolan kunde man finna Gustav väntandes i Tallnästunneln likt en hund som desperat ville bli klappad. Då följde han med hem. Ofta insåg man försent att man tidigare under dagen nämnt att man inhandlat en ny burk Bullens pilsnerkorv. Inte alltför sällan så hittade man Gustav liggandes i badkaret en timme efteråt mumsandes på en tunnbrödrulle med extra räksallad.

Spel och dobbel har också alltid legat honom varmt om hjärtat. I slutet av trean så startade han något av en illegal spelklubb på skolan. Där lyckades han inte bara lugga undertecknad på en hel del slant, utan också på mina blivande toppbetyg. Det roliga var att vi kom överens om att spela ihop och därigenom kunna ta hem grand slam på knektöppning. Vi vann 50 spänn som mest.

För ett par år sedan var jag ner i sundsvall och hälsade på igen. En trevlig krogkväll avslutades med lite bakismat på Mcdonalds. Jag var nylönad och kände mig med mina mått mätt svintät. Gustav var totalt dyngblack. Då såg jag min chans att hämnas Korvisincidenten ett par år tidigare. Jag beställde en hamburgare av varje sort. Fick två smockfulla påsar och började vandra mot efterfest tillsammans med Erik Lantz och Joakim Skoglund. Samt en tiggare med gigantiska cockerspaniel ögon. - Men schyssta ra, bara en... - Vafan då, du kommer ju inte att klara av alla ändå... Jag stod dock på mig. Inga jävla allmosor här inte. Då bytte tiggaren taktik och förvandlades till en hotfull rånare. Jag fick börja använda mina korta påkar till ben och försöka löpa ifrån denna 100kilos skenande gris. Någonstans vid polishuset började då mina lungor fyllda av John Silver ge upp. Jag vände mig om, ställde mig likt en matador framför honom och viftade med påsarna. Gustav tog ett ordentligt språng men jag hoppade raskt åt sidan. Det hela slutade inte bättre än att han landade mitt i en adventsgran. Med ett tjut sprang han upp, med glitter och lampor runt hela sig. Synen var helt magnifik. En högröd julgris med makeup som hotade med stryk. Efter detta hade han dock förtjänat en påse. Men precis i överlämningen så sprang Skoglund emellan, snodde åt sig den och stampade sönder hela innehållet. Detta till ett primalskrik från Gustav.

Få människor har fått mig att skratta så mycket som denne man. Numera har han dessutom slagit igenom med dunder och brak. Skribent på expressen samt pokerproffs och Nordicbets tjocka ansikte utåt. Om det var någon jag unnade framgång så var det Gustav.Men kom ihåg, även en guldfärgad bajskorv är fortfarande en bajskorv.