En sen gratulation
I dessa tider verkar vart och varannat inlägg handla om att någon fyller år eller att är värd att firas. Så även detta. För tre dagar sedan stod det nämligen klar att Henrik Zetterberg vann både Stanley Cup och Conn Smythe Trophy som slutspelets bästa spelare. Detta är helt klart värt att uppmärksammas. Speciellt med tanke på att våra vägar en gång i tiden korsades. Man skulle kunna säga att jag var lite av en mentor till honom nere på gymnsiet i Timrå. Det var nämligen inte bara en gång som han med gråten i halsen storögt tittade på mina tricks och finesser och utbrast - Hur gör du??!
Speciellt en gång minns jag med glädje. Han hade som vanligt suttit på läktaren och antecknat alla undertecknads moves och föll efter träningen spontant ut i sång. " Åhhh obidoo, jag vill ju va som duuuu, jag vill se ut som du, gå som du , uuuuu, det vill jag nuuuu " Hela tiden rytmiskt klappande på Mikael Linds puckelrygg. Det som satte stopp för min egen väg till NHL var helt enkelt lite av det han sjöng i texten ovan. Det om att han ville se ut som mig. Jag var nämligen oerhört attraktiv och hade mellan mina besök i olika sängkammare, modelljobb och andra rockstjärne saker sällan plats att träna. Lite synd så här i efterhand kan man tycka. Zäta däremot ska tacka sin lyckliga stjärna att han ser ut som Nicke Nyfiken. En av mina andra Clame to Fame är att jag faktiskt varit centimetrar ifrån att olla hans hjälm. Om detta undermedvetet påverkat att han numera är tillsammans med en riktig kukskalle törs jag dock inte spekulera i.
