barens

Eftersom jag numera tillhör singularets sorgliga skara, eller GGG som sällskapet också kan kallas ( Groggens glada gäng) så har man ju så att säga lite halvsvårt att få kvällarna att gå. Man har liksom lyckats plöja igenom de flesta tllgängliga filmer på marknaden, fotbolls em har förstörts av Magnus Hedman och poker är jag på tok för dålig på för att ge mig in på. Däremot har jag löst lite av problemet genom att låtsas att jag har kameror uppsatta i hela lägenheten. Ungefär som att jag är den sista kvarvarande deltagaren i Big Brother huset. Där går jag omkring och talar för mig själv.
- Nädu Håkan, vad säger du, ska vi kanske ta och grilla lite lax? Det är du ju fruktansvärt bra på, eller kanske en risotto?
- Nä, vet du vad, jag tar och läser ut den här boken istället för andra gången. Sen håller jag upp Dostojevskijs Idioten mot mina trogna fantasitittare och känner mig både smart och väldigt upprymd samtidigt.
Fast ibland kan det även få mig att tro att jag är utvald. Som Jim Carrey i Truman Show ungefär. Där står det nån jävla regissör och hittar på att alla världens plågor ska drabba just mig. Fast det kanske är han som i folkmun kallas gud?
Jag vågar iallafall påstå att dessa kameror räddat mig för att bli en tvångsonanist. Jag är nämligen alldeles för blyg för att runka offentligt.