Ord jag minns.
Den här berättelsen utspelar sig sommaren när jag precis fyllt 17. Jag hade precis spenderat mitt första år på gymnasiet i Timrå och åkt hem för att fördriva sommaren hemma i Härnösand. Samma tankar hade också en ett år äldre vän till mig vid namn Peter Viklund, numera bas på ett gym i Stockholm, då en lönnfet 18åring med pormaskar i hela ansiktet. Till saken hör att Peter hade bra mycket tuffare kompisar än mig hemma i härnta vilket gjorde mig lite avundsjuk och väldigt nyfiken. Men eftersom han och jag utvecklat en stark vänskap under vårt år i exil så gavs jag såsmåningom en chans att få följa med detta lite tuffare klientel på en fest. Denna fest skulle ske hemma hos en kille vid namn Danne Norberg. Eller rättare sagt hemma hos hans farsa. Han bodde i en liten lägenhet uppe på artellirigatan och ägde förmodligen Sveriges sämsta TV apparat, för varje gång man stötte i den så bytte samtliga kanaler plats. Detta faktum satte min korpulente vän Peter i system. Varje gång Danne vände ryggen till så passade Peter på att smacka till TVn med kanalbyte som följd. Men efter ungefär 6 gånger så lyckades Danne förstå vad som försigicks och tog Peter på bar gärning med fingrarna i kakburken. Det som då utspelade sig är det som etsat sig fast i mitt minne. Danne ställde sig upp i rummet och började bröla rakt ut.
- Peter Viklund, din feta jävla höns...( Här någonstans måste all förbindelse mellan hjärna och mun upphört) ...Näsa! Inte hönshjärna alltså, utan hönsnäsa. Till saken hör att Peter faktist har en väldigt speciell snok och att det måste ha varit åsynen av den som fick honom att komma på detta magnifika ord. Det var också då jag förstod att coola killar inte följer andras ord, utan hittar på egna. Men om jag vorit Daniel så skulle jag nog angripit en annan av Peters kroppsdelar. Nämligen hans ollon, det påminner faktist väldig mycket om en 60 watts glödlampa.
