barens

Bruno Johansson fick då äntligen sitt streck draget i min sänggavel. Efter år av suktan, skamliga förslag via sms samt heta vickningar på sin långa bakdel räknas han nu in på min lista över erövringar. Det han dock insåg till slut var att han inte skulle vinna mitt hjärta genom sådant snusk utan genom mutor. Det jag fick låna var alltså en dator. Enligt honom var det en gammal häck som legat på vinden i två år utan någon som helst kontakt med omvärlden. När dessa ord yppades kände jag genast en sorts moderlig kärlek och en kraftig likhet med mig själv. Denna dator som tydligen har något utländskt ursprung har tidigare kallats för Dell. Det går inte för sig. Nu när jag äntligen fått min förstfödde son så ska den naturligtvis bära namnet som jag bestämt sedan jag blev könsmogen för tre år sedan. Carl- Buster Olsson. Välkommen till världen.

Nu känner jag att kapitalismens drake slagit sina långa klor i mig och numera fattas bara en kamera, en mobil av ett något modernare snitt samt en sådan där musikspelare sen så kommer jag att på allvar att kalla mig någon att räkna med. Passa dig Stenbeck.

Hur många streck i sängen? Två. Inklusive Brunos. Nu ska jag se Hells Kitchen och lära mig lite tuffa ord att väsa till efterblivna franskkanadicker när jag väl är där. Det borde lära de där grodätarna en läxa.