barens

Men dra mig baklänges. Jag lider fortfarande av sviterna efter Stockholms helgen. Jag känner mig som killen i filmen Trainspotting när han slutar med sitt älskade heroin. Feta bebisar kryper på mina väggar och mitt tak. Men det var det värt. Det brukar vara det när vi samlar ihop resterna av gamla Härnösands flyktingar och såna som undertecknad som fortfarande bor kvar i stan, för en massiv krökning i dagarna två... Den här gången så hade arrangörerna dessutom överträffat sig själva gällande schemat, inte ett hål att fylla med fria aktiveteter utan en nästan kommunistisk dagordning att följa.

Först fotboll i Trygghansas lokaler, sedan middag på O learys och sedan vidare mot Stockholms nya Göta Juck, det vill säga Golden Hits. Fy fan vilken köttmarknad alltså. Bara att ställa in skorna som sägnen säger. Tyvärr hade jag tydligen knytit mina lite för hårt i vanlig ordning. Jag är numera så förbannat ful tydligen att när jag slår på en naturfilm hemma så censurerar sig tjejerna automatiskt. Då hjälper det inte ens att jag lät klippa mig en tvättäkta turkiskt våffla i storstan. Jag är en iskall jävel, i ordets mest negativa bemärkelse.

Men nu var det ju tack och lov inte för det täcka könet som vi var där, utan som vanligt för att bli klappkanon och beundra varandras förträfflighet. Det lyckades oväntat och otippat nog. Speciellt det förstnämnda. Det som våra arrangörer lyckats snappa upp var att det serverades världens största groggbuffe på stället och vi lät oss väl smaka. När dessutom denna buffe hade en förmåga att göra den mest blygsamma till en rakettunga och de redan storkäftade till rena rapartister så kan ni ju kanske förstå att historierna flödade natten lång i ett tempo som får programmet "Har ni hört den förut" att likna en begravning för rektorn på kristinaskolan i jämförelse. Fantastiskt.

Fotbollen då? Ja, mitt lag vann väl sex raka matcher. Inte alls svårt. Speciellt när det visade sig att deras ess i rockärmen Mathias Åström inte alls hittade sin forna form. Som jag tidigare nämnt så har han ökat lite i vikt på sistone, och nu hade även hans fötter svällt till den ringa grad att han knappt fick ner dem i skorna och än mindre träffa en fotboll. Elefantsjuka månne? Så kan det gå. Själv spelade jag i ett par myggjagare, med en cigg i mungipan och ett stycke folköl i högerhanden, och då var jag ändå bäst klädd i laget. Klasskillnad.

Hemfärden för mig var ett helvete. Y-buss går väl an, men det är på gränsen till outhärdligt när sex timmar ska spenderas i sällskap med en påtänd arab som skrek oavbrutet på vår chaufför Reino i ett alldeles eget Jihad. Karljäveln var inte tyst i en sekund utan tryckte iväg sina salvor med välriktad kraft mot förarsätet i en jämn takt. Det han dock ska ha krediter för var sin vågade blandning av svenska, engelska samt sitt eget modermål, som mitt vana öra uppfattade som gammelpersiska. Favoriten bland alla kapningar var denna. - Chaffisen, din fucking jävla cock sugare, stanna så att jag får köpa en macka din pissiga fucking piece of shit, jallajalla jihadligen jeffolas! Bra där.