barens

Efter en galen kväll i lördags, där jag på ett själviskt men föga överraskande vis försökte peta i mig all berusning som fanns i rörelse i stan så vaknade jag på söndag morgon med tungan liggande som en död groda i min mun. Efter att ha bänt loss den från gommen kom nästa upptäckt. Huvudvärken fick mig att tro att vågor av Point Break karaktär börjat slå i min vattenskalle. Fyra treo senare tittade jag på klockan. Fem i tio. Ingen fara på taket Håkan, starkt ändå att vara uppe så pass tidigt när bakfyllan visar sitt fula tryne? Nja, inte om man börjar jobba klockan tio. Mina ben, som har samma uppbyggnad som en tax, fattade då det avgörande beslutet att sätta igång att springa i ljudets hastighet i rikning mot jobbet. Usain Bolt skulle minsann få sig en match. Så var tanken. 25 minuter senare sprängde jag in mig genom jobbets dörr. Detta via en sträcka som normalt tar ungefär 10 minuter att gå. Snyggt.

För att stilla mitt dåliga samvete över denna sena ankomst så tog jag senare ett beslut som antingen visar sig vara det bästa eller det sämsta jag gjort i livet. Förmodligen fortfarande lite påverkad av groggens parad ut ur min kropp satt jag vid datorn och kollade runt efter lite resor. Fastnade till slut för en med destination Toronto. Två klick senare hade den mitt namn på sig. Vad jag ska dit och göra får framtiden visa, men den 4e december bär det iallafall iväg. Boende? Förmodligen i en mediumstor Samsonite väska som köptes i Thailand och förmodligen fortfarande rymmer min lilla lekamen. Kanske så rullar jag den även ut för Niagara fallen. Vi får se.

Det som dock talar för att denna resa blir det bästa jag gjort är att jag faktiskt känner ett par typer därborta. Och att jag är en charmig jävel. Samt att spontana saker alltid blir bäst. Hur brukar planerade fester arta sig? Fiasko alltför ofta. Spontana däremot har en tendens att alltid bära med sig lite roliga överraskningar i sitt sköte.

Det fina med kråksången är dock att jag egentligen inte skulle dricka föränn vid jul. Men hade jag inte varit så karaktärslös så hade nog Kanada fått klara sig utan mig. Har vi här ett modernt moment 22? Eller kan man passa på att använda Homer Simpsons gamla fras- Alkohol, orsaken och lösningen på alla världens problem...?