Svensk historia ex.
När man når min beundransvärda ålder så börjar man ibland fundera över vad man gjort med livet. Min far, den gamle eleganten, är snickare till yrket. Det innebär att om vi är ute och åker bil och tex passerar Gnarp så kan han peka på Statoil macken som ligger där och förtjust utbrista- Den där, den har farsgubben din byggt.
Skitsamma om den ser ut som alla andra Statoilmackar på jorden. Poängen är att han lämnat spår efter sig i det här landet som kommer att stå kvar en längre tid efter han stämplat ut. Tyvärr lämnade han inte över sin praktiska sida till sin ende son, som den arme stackaren föddes med en stor fet tumme mitt i handen. Alltså kommer jag få väldigt svårt att i framtiden kunna peka ut för någon vad jag pysslat med i mitt liv. Eddie Meduza sjöng väl i en låt att " Ikväll så har jag inte gjort nånting, jag bara runkar..." men att sjunga upp det för mina blivande barn låter lite väl magstarkt även för mig.
Mitt hittills största avtryck är väl att jag faktiskt bajsat i Operahuset i Sydney, inte bara en gång utan två. Men de spåren lär dock för all framtid vara nedspolade i barriärrevet. Vad göra? Jag kan inte leva på Mats Olsson krönikan i mer än 2-3 år misstänkter jag. Vi får se, men något slugt ska jag nog komma på för att skriva in mig i historieböckerna.
Nu över till avdelningen framgångsrika gamla skolkamrater igen. Nu får ni läsare som gick i skolan med mig gärna kasta in en rättelse ifall detta är åt helvete fel. Men visst var det väl så att hon som ska spela en av huvudrollerna i serien om Knutbydramat gick estetiskt program samtidigt som oss? Det kan väl inte finnas två som lystrar till namnet Liv Mjönes i detta land? Om min iaktagelse är korrekt så tar jag och sticker en stor fjäder i min hatt. Den åker dit på grund av att jag faktiskt nästan lyckades hångla med en av hennes kompisar en gång. En stor stund.
På tal om gamla kärlekar så har jag precis börjat umgås med en av dessa igen. Vi gjorde egentligen slut redan efter deras 3e album som jag tyckte var ganska tråkigt. Sedan har vi träffats sporadiskt hela tiden. Men nu börjar kärleken spira mellan mig och bandet Black Rebel Motorcycle Club igen. Det löjliga namnet till trots så gör de faktiskt väldigt hård, bluesig och bra musik. Kanske växte kärleken mellan oss sig stark igen efter ett av mina besök på strippklubben i Toronto. Det var nämligen då en elegant strippa vid namn Miiiiiiiiisssss CCCCCCCindyyyyyy hade den goda smaken att åma sig till deras briljanta låt Berlin under sitt framträdande. Andra låtar som kan vara värda att kolla upp är: Love Burns, Spread Your Love, US Goverment och Weapon of Choice. Väljer ni att göra det så kommer inte att bli besvikna.
Skitsamma om den ser ut som alla andra Statoilmackar på jorden. Poängen är att han lämnat spår efter sig i det här landet som kommer att stå kvar en längre tid efter han stämplat ut. Tyvärr lämnade han inte över sin praktiska sida till sin ende son, som den arme stackaren föddes med en stor fet tumme mitt i handen. Alltså kommer jag få väldigt svårt att i framtiden kunna peka ut för någon vad jag pysslat med i mitt liv. Eddie Meduza sjöng väl i en låt att " Ikväll så har jag inte gjort nånting, jag bara runkar..." men att sjunga upp det för mina blivande barn låter lite väl magstarkt även för mig.
Mitt hittills största avtryck är väl att jag faktiskt bajsat i Operahuset i Sydney, inte bara en gång utan två. Men de spåren lär dock för all framtid vara nedspolade i barriärrevet. Vad göra? Jag kan inte leva på Mats Olsson krönikan i mer än 2-3 år misstänkter jag. Vi får se, men något slugt ska jag nog komma på för att skriva in mig i historieböckerna.
Nu över till avdelningen framgångsrika gamla skolkamrater igen. Nu får ni läsare som gick i skolan med mig gärna kasta in en rättelse ifall detta är åt helvete fel. Men visst var det väl så att hon som ska spela en av huvudrollerna i serien om Knutbydramat gick estetiskt program samtidigt som oss? Det kan väl inte finnas två som lystrar till namnet Liv Mjönes i detta land? Om min iaktagelse är korrekt så tar jag och sticker en stor fjäder i min hatt. Den åker dit på grund av att jag faktiskt nästan lyckades hångla med en av hennes kompisar en gång. En stor stund.
På tal om gamla kärlekar så har jag precis börjat umgås med en av dessa igen. Vi gjorde egentligen slut redan efter deras 3e album som jag tyckte var ganska tråkigt. Sedan har vi träffats sporadiskt hela tiden. Men nu börjar kärleken spira mellan mig och bandet Black Rebel Motorcycle Club igen. Det löjliga namnet till trots så gör de faktiskt väldigt hård, bluesig och bra musik. Kanske växte kärleken mellan oss sig stark igen efter ett av mina besök på strippklubben i Toronto. Det var nämligen då en elegant strippa vid namn Miiiiiiiiisssss CCCCCCCindyyyyyy hade den goda smaken att åma sig till deras briljanta låt Berlin under sitt framträdande. Andra låtar som kan vara värda att kolla upp är: Love Burns, Spread Your Love, US Goverment och Weapon of Choice. Väljer ni att göra det så kommer inte att bli besvikna.
Kommentarer
Postat av: Linda
du har så rätt så rätt. Dom är riktigt bra =)
Postat av: Mija
Annars kan du alltid stoltsera med att du faktiskt ibland blir ihopblandat med GÛnther he he -oh you touch my tra la la
Postat av: Macke
Du har lämnat massor till världen som kommer att skrivas in i historieböckerna.
1. Glamorös och kittlande hårväxt, överallt.
2. Ett obeskrivligt högt promilevärde som standard i blodet redan innan klockan slagit 20:00.
3. Dessutom gett uttrycket - Liten, men luktar som en stor - ryggrad.
Trackback
