barens

Få saker har stört mig så mycket som att åka bil med någon som har dålig musiksmak. Då jag av naturliga skäl tvingats att lifta större delen av mitt liv så har detta varit oundvikligt. Att sitta i, säg två timmar i sträck med någon som utan skam i kroppen pumpar en full av Abba, Carola, Lars Winnerbäck ( Ja, DEN Lars Winnerbäck...) och radiokanalen Rix FM har gjort mig tokig. Tänk er tex att inför en halvviktig bortamatch tvingas genomlida något sådant. Inte undra på att man underpresterat sig igenom en på förhand given NHL karriär. Klara lågvattenmärken inom bil/ musik har varit varje färd med Daniel " Tito" Gustavsson. Detta har den jäveln också vetat om. Varje gång man klivit in i hans Saab så har han börjat färden med orden: Olsson, det här är världens bästa låt, för att sedan följa upp med ett snabbt klick på play och därefter kommer tonerna av typ Piccadilly Circus som en tsunami och träffar en rakt i ansiktet. Sedan har man suttit där kallsvettig, med ett fånigt leende på läpparna samtidigt som blodet rinner ut från öronen.

Men det absoluta bottennappet stod ändå en kortväxt herre med basröst för. Han tvingade oss medpassagerare att lyssna på hans nybrända skiva med Rihanna. Kanske inte såå jäkla uselt ifall det inte vore för att alla 22 spår innehöll låten Umbrella. Fy fan.

En resa som jag däremot önskar att jag tagit del av var den som Niklas Westling och Henrik Thunberg gjorde ner till Mora för ett antal år sedan. På ena sidan av kasettbandet hade man spelat in låten Eloise med Arvingarna och på den andra Sweet Home Alabama med Lynyrd Skynyrd. Dessa lät man rulla under hela resan, vilket kanske inte skvallrar om kvalitet men åtminstone lite suspekt humor.

Men, mina nyfikna läsare, nu är det alltså jag som likt Dj Lasse på Brännaborg väljer vilka vax som ska spelas. Och om jag får säga det själv så har det inte spelats en dålig låt när jag befunnit mig bakom ratten. Glasvegas har varvats med lite Fleet Foxes. en råmix av Ramones och Drive by Truckers har producerats. En smakfull cocktail av The Sonics, Bob Dylan, Tom Waits, Matisiyahu, Lemonheads och Roky Ericson har också blandats ihop. Dessa djärva kombinationer torde göra mig till en sann guru att få äran att åka med. Vilket faktiskt ingen hittills har gjort. Det första jag gjorde när jag fick köra var faktiskt att springa ner till Sollefteås enda skivaffär och köpa Hello Saferides nya skiva. Så in i helvete vass var den att jag nästan skar mig. Tyvärr gav jag sedan bort den, vilket jag bittert ångrar idag. En som aldrig kommer att spelas i bilen är dock Beyonce. Ska man behöva bli så jävla usel bara för att man fått ligga med någon?

* Annars borde vi tillbringa denna dag inomhus, med ögonen fulla av tårar. Detta då en av rockens coolaste gitarrister genom tiderna stämplat ut för gott. Ron Asheton från The Stooges. Om ni inte lyssnat på dennes riff så har ni helt enkelt inte levt. Sångaren i det bandet, Iggy Pop, lär nog däremot aldrig dö. Pojkar med såna kroppar har en tendens att överleva oss alla. Kolla bara på Patrik Westling som 89 år ung fortfarande springer omkring på Spaniens stränder med en gurka instoppad i sina tighta speedos och lever djävulen.

* Som ni kanske märkt har jag även fått mig en ny telefon med fotofunktion på. Detta borde bli synnerligen intressant. Inte bara för att jag kan lägga ut tveksamma bilder här på bloggen. Mest intressant blir det att se vem som får ta emot en bild på en halvslak vinballe klockan 0245 en lördagkväll. Bäva månne denne.

Nu ska jag ta min sjätte kopp kaffe för dagen och slå på låten 1970 av just The Stooges. Ni borde göra detsamma.