barens

Imorgon är det dagen med stort D för ungefär 50% av svenska folket. Äntligen får vi samlas framför tvn och håna de som rör sig i den. Robinson gör alltså comeback igen. Yes och jävla yippie. Här ska man skaffa sig ett gäng nya kamrater att hata i ett par veckor och nu när fyran tagit över kan man nog kallt få räkna med att se ett och annat tjyvnyp ute i de tropiska buskarna också.

Mina egna erfarenheter kring detta fenomen sträcker sig till en fest hos Daniel " Dolme" Wikman för ett antal år sedan. Då hade Härnösands egen " Tropa de Elite" samlats för att suga i sig allt som rörde sig. Det söta gänget som samlades på hans terass började dock snart inse att samtalsämnerna började ta slut redan vid fördrinkarna. Raskt som ögat så bestämdes att man varje halvtimme skulle rösta bort någon från festen. Lämpligen den som tillförde minst. Alltså åkte Dolme ut med dunder och brak från sitt eget hus innan han ens hunnit säga kvarting. Efter det såg vi honom patrullera utanför fönstret med sitt längsta finger pekandes både upp mot skyn och mot oss resterande deltagare. Sakta men säkert börjande folk göra honom sällskap. Först försvann en kille vid namn Jake. Sedan rykte en kille med en fattigmans mustasch som hette Johan U. Några till gick samma öde till mötes. Gemensam nämnare till deras förlorarparad utanför stavades " Underbordmaffian". Tre personer som suttit och utvecklat ett avancerat kodspråk med tåsmekningar medan de andra nötterna drack grogg i godan ro. Jag, som en naturlig ledare av detta syndikat, Johan, min dumma sanktbernardshund till kusin och Ekan, vår representant för de homosexuella för att hålla oss väl med tävlingsledningen. Vi hade alltså lyckats smyga med vår pakt och ingen misstänkte någonting. Nu stundade en final mellan de forna vännerna. Vinnaren tar allt. utgången var solklar på förhand. Jag hade nämligen suttit och smädat Ekan inför Johan när han var på toaletten. Johan var med på noterna och ville citat- Göra sig av med bajspackaren en gång för alla. När vi öppnade locket på rösningsurnan var jag därför väldigt lugn. Jag hade en halvtimme framför mig med all sprit som fanns i huset samtidigt som övriga befann sig utomhus. Så ser en himmel ut. Första rösten lästes upp- Håkan. Ekans röst, tänkte jag och flinade lömskt och spelade chockad. Röst nummer två- Håkan. Ridå ner. Kniven i ryggen brände som tusen maneter. Jag kollade på Ekan som lyste upp med hela sitt albinoansikte. Sedan på Johan som trots sitt svek skrattade som en besatt och ivrigt fyllde sin falska mun med sprit. Tydligen hade dessa två på initiativ av Bög- Ekan förfinat vårt tåsmekande och uteslutit själva ledaren ur rörelsen. En statskupp på brännan var i hamn och Fidel Olsson fick rätta in sig i ledet tillsammans med de andra dödskallarna. Vann allt gjorde till slut den genomfalska råttan Johan och han firade sin triumf genom att ständigt peka på sitt enorma huvud och förklara hur han tänkt igenom allt redan när tävlingen började. Själv har jag aldrig känt mig så utanför som när jag tittade in genom fönstret och såg honom ensam därinne med all sprit, halsandes för allt han var värd. Denna kväll hade i sanning inga vinnare.

Annars fick han dock ge vika på kändislistan denna kväll. För den gode Jake hade nämligen jobbat som kameraman i Big Brother huset och så fort vinnaren där inne korats smugit in och stulit deras basketboll. Denna boll följde oss sedan resten av kvällen. Satt fram i taxin med bilbälte på. Vilken förebild. Dessutom vill jag minnas att han faktiskt inte var dummast i huset den säsongen. Linda Rosing förlorade tydligen mot honom på TP en kväll. Så nu vet ni det. Han kunde ha varit den rätte för Rosing.