barens

Ja herregud. Hur många galningar finns det egentligen i vårt avlånga land? Ni läsare av bloggen exkluderad. Er diagnos är så svår att ställa att man inte bara kan skriva galning. Nej, jag sitter just nu och följer programmet Grannfejden. Vilka fantastiska blåbär som rör sig därute i stugorna alltså. Nu är det någon gammal gubbe med son, alternativt ung älskare(i detta har jag inte lyckats få någon klarhet....) som stör sig på sin grannfamilj. Vilket jag i och för sig kan förstå då familjens överhuvud Erling verkar samla på sig allting han ser.- Glimmar det är det guld verkar den där skatan tänka. Och på tal om skator så är hans fru en riktig finne i arslet också. Hon samlar tydligen på barn. Som i sin tur samlar på mopeder. Trasigt är det minsta man kan säga om detta lilla samhälle i Västergötland. Nu verkar det dock som att vår egna alfahanne Robert Aschberg har lyckats stilla lite av deras hunger att ta till knytnävarna. Vad driver såna här människor egentligen? Kommer ni ihåg de där dårarna uppe i Gällivare(?) förresten? De måste vara det största fall av banjospelare som Sverige någonsin lyckats forma. Vilket inte säger lite. Fast när jag tänker efter så kanske det inte är så tokigt ändå att bli så där. Lite social kontakt är aldrig fel oavsett vilka former de kommer i. Det är ju ett rent genialt sätt förresten. Makalöst. Låt oss säga så här. Är jag fortfarande singel den dagen jag fyller 30 så kommer ungarna som bor i området kring min lilla stuga att få ett rent jävla helvete med gubben Olsson. Och med hans folkilskna galna gris Clancy.

Nu laddar jag för morgondagen. Först så kommer jag att tillbringa ett par timmar med att försöka knyta ihop den här jobbsäcken jag kämpat med ett tag nu. Sedan kommer Härnösands svar på Dr Phil ner och hälsar på. En Dr Phil med uppenbart dåliga avsikter dock. Herr PerUkén alltså. Det blir väldigt trevligt. Så håll i hatten om ni damer ser en flintskallig clown och en hjulbent dvärg komma gående. Byt gångriktning och ignorera i största möjliga mån. Dessa herrar för inget annat än ond bråd död med sig.

Uppsala var fantasiskt. Om man tar bort alla plugghästar, cyklar och annan smuts som ligger och skräpar förstås. Men mina största tack till Linn och Jocke för en väl anordnad fest. Samt till Linus för sängplats och till Gustav för gott sällskap.

13 års sökande efter den bästa bakismaten är över. Omelett med ansjovis, fetaost och oliver. Salt SM. Men salta killar ska ha det salt. Så är det.