Mannen myten bullpuppan.
Här har ni en bild på han i texten nedan.
En hyllning.
Det finns väl egentligen inte så mycket att säga om min vecka i Stockholm. En väldigt trevlig vistelse med boende hos Niklas Westling som grädden på moset. Det roligaste var dock att åter få knyta vänskapens band med några människor man sällan ser nuförtiden. Peter Viklund, Tobias Näslund, Joakim Skoglund, Masken, Erik Tägtström, bröderna Lundberg( Helpipan och Kvartingen) och sist men absolut inte minst, Gustav Tägtström. Denne man är värd en hel bok. Men tiden är knapp och jag nöjer mig med några anekdoter.
Första gången jag stiftade bekanskap med denne figur var under mitt och Patrik Westlings första barmarkspass i Timrå. Spänd av förväntan gick vi ut på elljusspåret för att köra igång. Redan då insåg man att Gustav var något utöver det vanliga. Han fuskade sig igenom ett helt pass, så fort legendtränaren Urban Rosdahl vände sina träskorsbeklädda fötter så kunda man se att Gustav satte sig ner i gräset och lapade sol. När vi sadan beordrades ut på en 3 km nedjogg så tog han tag i mig och bäpa och sa att vi skulle följa hans minsta vink. Denna vink ledde såsmåningom till ett vattenbryn. Aha, lite badning tänkte jag. Ingalunda visade det sig. Gustav vadade ut en bit i vattnet, drog ner byxorna och satt sig och sket. Som om detta inte vore nog så ställde sig sedan denna korpulenta man och höll en dopceremoni för sina adepter. Om jag inte minns helt fel så kallades dom för Conny och Urban. Huruvida de fortfarande lever låter jag vara osagt.
En dryg månad senare så flyttade vi ner på allvar. Gustav tyckte att detta var värt att fira. Hans egna favoritställe Korvis hade nämligen en kampanj som gjorde att man kunde köpa en 90grams hamburgare för en tia. Jag och Putte hade varsin tjuga kvar av sommarlovs kassan. Gustav hade ingenting. Vi gick då med på att ge honom varsin femma så att han kunde få sin afrodosiak. Döm om vår förvåning när han kommer tillbaka med två hamburgare. Vi hade ju helt plötsligt bara råd med en var. Gustav förklarade för oss att det gäller att äta eller att ätas och hade sålunda gömt sin tia i sin ficka. Eller helt enkelt glömt bort den.
Just mat är en ständig passion hos denne herre. Ibland efter skolan kunde man finna Gustav väntandes i Tallnästunneln likt en hund som desperat ville bli klappad. Då följde han med hem. Ofta insåg man försent att man tidigare under dagen nämnt att man inhandlat en ny burk Bullens pilsnerkorv. Inte alltför sällan så hittade man Gustav liggandes i badkaret en timme efteråt mumsandes på en tunnbrödrulle med extra räksallad.
Spel och dobbel har också alltid legat honom varmt om hjärtat. I slutet av trean så startade han något av en illegal spelklubb på skolan. Där lyckades han inte bara lugga undertecknad på en hel del slant, utan också på mina blivande toppbetyg. Det roliga var att vi kom överens om att spela ihop och därigenom kunna ta hem grand slam på knektöppning. Vi vann 50 spänn som mest.
För ett par år sedan var jag ner i sundsvall och hälsade på igen. En trevlig krogkväll avslutades med lite bakismat på Mcdonalds. Jag var nylönad och kände mig med mina mått mätt svintät. Gustav var totalt dyngblack. Då såg jag min chans att hämnas Korvisincidenten ett par år tidigare. Jag beställde en hamburgare av varje sort. Fick två smockfulla påsar och började vandra mot efterfest tillsammans med Erik Lantz och Joakim Skoglund. Samt en tiggare med gigantiska cockerspaniel ögon. - Men schyssta ra, bara en... - Vafan då, du kommer ju inte att klara av alla ändå... Jag stod dock på mig. Inga jävla allmosor här inte. Då bytte tiggaren taktik och förvandlades till en hotfull rånare. Jag fick börja använda mina korta påkar till ben och försöka löpa ifrån denna 100kilos skenande gris. Någonstans vid polishuset började då mina lungor fyllda av John Silver ge upp. Jag vände mig om, ställde mig likt en matador framför honom och viftade med påsarna. Gustav tog ett ordentligt språng men jag hoppade raskt åt sidan. Det hela slutade inte bättre än att han landade mitt i en adventsgran. Med ett tjut sprang han upp, med glitter och lampor runt hela sig. Synen var helt magnifik. En högröd julgris med makeup som hotade med stryk. Efter detta hade han dock förtjänat en påse. Men precis i överlämningen så sprang Skoglund emellan, snodde åt sig den och stampade sönder hela innehållet. Detta till ett primalskrik från Gustav.
Få människor har fått mig att skratta så mycket som denne man. Numera har han dessutom slagit igenom med dunder och brak. Skribent på expressen samt pokerproffs och Nordicbets tjocka ansikte utåt. Om det var någon jag unnade framgång så var det Gustav.Men kom ihåg, även en guldfärgad bajskorv är fortfarande en bajskorv.
Första gången jag stiftade bekanskap med denne figur var under mitt och Patrik Westlings första barmarkspass i Timrå. Spänd av förväntan gick vi ut på elljusspåret för att köra igång. Redan då insåg man att Gustav var något utöver det vanliga. Han fuskade sig igenom ett helt pass, så fort legendtränaren Urban Rosdahl vände sina träskorsbeklädda fötter så kunda man se att Gustav satte sig ner i gräset och lapade sol. När vi sadan beordrades ut på en 3 km nedjogg så tog han tag i mig och bäpa och sa att vi skulle följa hans minsta vink. Denna vink ledde såsmåningom till ett vattenbryn. Aha, lite badning tänkte jag. Ingalunda visade det sig. Gustav vadade ut en bit i vattnet, drog ner byxorna och satt sig och sket. Som om detta inte vore nog så ställde sig sedan denna korpulenta man och höll en dopceremoni för sina adepter. Om jag inte minns helt fel så kallades dom för Conny och Urban. Huruvida de fortfarande lever låter jag vara osagt.
En dryg månad senare så flyttade vi ner på allvar. Gustav tyckte att detta var värt att fira. Hans egna favoritställe Korvis hade nämligen en kampanj som gjorde att man kunde köpa en 90grams hamburgare för en tia. Jag och Putte hade varsin tjuga kvar av sommarlovs kassan. Gustav hade ingenting. Vi gick då med på att ge honom varsin femma så att han kunde få sin afrodosiak. Döm om vår förvåning när han kommer tillbaka med två hamburgare. Vi hade ju helt plötsligt bara råd med en var. Gustav förklarade för oss att det gäller att äta eller att ätas och hade sålunda gömt sin tia i sin ficka. Eller helt enkelt glömt bort den.
Just mat är en ständig passion hos denne herre. Ibland efter skolan kunde man finna Gustav väntandes i Tallnästunneln likt en hund som desperat ville bli klappad. Då följde han med hem. Ofta insåg man försent att man tidigare under dagen nämnt att man inhandlat en ny burk Bullens pilsnerkorv. Inte alltför sällan så hittade man Gustav liggandes i badkaret en timme efteråt mumsandes på en tunnbrödrulle med extra räksallad.
Spel och dobbel har också alltid legat honom varmt om hjärtat. I slutet av trean så startade han något av en illegal spelklubb på skolan. Där lyckades han inte bara lugga undertecknad på en hel del slant, utan också på mina blivande toppbetyg. Det roliga var att vi kom överens om att spela ihop och därigenom kunna ta hem grand slam på knektöppning. Vi vann 50 spänn som mest.
För ett par år sedan var jag ner i sundsvall och hälsade på igen. En trevlig krogkväll avslutades med lite bakismat på Mcdonalds. Jag var nylönad och kände mig med mina mått mätt svintät. Gustav var totalt dyngblack. Då såg jag min chans att hämnas Korvisincidenten ett par år tidigare. Jag beställde en hamburgare av varje sort. Fick två smockfulla påsar och började vandra mot efterfest tillsammans med Erik Lantz och Joakim Skoglund. Samt en tiggare med gigantiska cockerspaniel ögon. - Men schyssta ra, bara en... - Vafan då, du kommer ju inte att klara av alla ändå... Jag stod dock på mig. Inga jävla allmosor här inte. Då bytte tiggaren taktik och förvandlades till en hotfull rånare. Jag fick börja använda mina korta påkar till ben och försöka löpa ifrån denna 100kilos skenande gris. Någonstans vid polishuset började då mina lungor fyllda av John Silver ge upp. Jag vände mig om, ställde mig likt en matador framför honom och viftade med påsarna. Gustav tog ett ordentligt språng men jag hoppade raskt åt sidan. Det hela slutade inte bättre än att han landade mitt i en adventsgran. Med ett tjut sprang han upp, med glitter och lampor runt hela sig. Synen var helt magnifik. En högröd julgris med makeup som hotade med stryk. Efter detta hade han dock förtjänat en påse. Men precis i överlämningen så sprang Skoglund emellan, snodde åt sig den och stampade sönder hela innehållet. Detta till ett primalskrik från Gustav.
Få människor har fått mig att skratta så mycket som denne man. Numera har han dessutom slagit igenom med dunder och brak. Skribent på expressen samt pokerproffs och Nordicbets tjocka ansikte utåt. Om det var någon jag unnade framgång så var det Gustav.Men kom ihåg, även en guldfärgad bajskorv är fortfarande en bajskorv.
svensk fotbolls fula tryne.
Ja, så var då sagan över för den här gången. Ett sanslöst tråkigt slut på en turnering jag haft stora förväntningar på. Tyvärr visade det sig, inte helt oväntat, att vi har en förbundskapten med samma mod som Lille Skutt. Lägg därtill en lagkapten som utstrålar samma manliga pondus som Lars Åke Wilhelmsson och ni förstår varför vi inte kunde rå på den ryska björnen. Men nu ska inte det här inlägget handla om dessa två personers hemliga förhållande, utan om roten till att jag på senare tid inte klarar av att se på TV sändningarna. Magnus Hedman. Det kan omöjligt finnas någon mer självgod och dryg jävel på denna jord. Glömde jag att nämna humorlös? Fy faan för att tvingas se honom rynka sin panna, kisa in mot kameran och prata om karaktär, stolthet och fördom ( du är INTE Jane Austen, Magnus.). När han dessutom börjar namedroppa alla som han känner typ- Michael Ballack är en härlig kille, jag har sjungit All Night Long för honom i Chelseas dusch en gång.- John Terry, jag känner honom, en gång breakdansade jag för honom innan krogen... Då är unge herr Olsson på god väg att ta fram en kniv som jag fick i födelsedagspresent och börja skära mig själv. Smärtan det ger kan inte vara i närheten av den han tvingar mig att genomgå i alla fall. Jag ger mig fan på att det var han som startade AIKs beryktade galgningar också, fast på sig själv. Svaga rykten gör också gällande att han inrett ett speciell Magnus rum hemma också. Där finns bara bilder på honom samt ett gäng speglar så att han gå ner och smeka sig själv när lusten faller på. Magnuusss, Maaaagnus, ååååhhh Magnuuuussss låter det. Sedan kammar han sin tuffa mohikanfrisyr och går upp och leker med sin son Lancelot. Just det, han har döpt sin son till Lancelot. I rest my case, du är den största fjanten som funnits. Mig veterligt finns det bara en person som någonsin gillat honom. Min föredetta tjej. Men hon gillar även Coldplay. Kristine, du är inte klok på en fläck!
Öppna Landskap.
Vi som följt EM hittills vet att det varit en småmysig tillställning med väldigt få överraskningar. Dock med väldigt pigga inhopp, avgörande tunga insatser av storfräsarna samt en hel del väldigt skumma saker av okända namn. Så här långt så tycker jag att Norrlands Guld har imponerat allra mest. Deras andra reklam där man använder kylspray på ett alldeles nytt sätt har fått resten av branschen att darra betänkligt. Men även konkurrenten Carlsberg ska ha ett litet plus i kanten. Besvikelser så här långt är stora namn som Nike, Puma, Pepsi och Coca Cola. Man kan ju tycka att med den budgeten ska man få ihop ett mer slagkraftigt spel... Bland nykomlingarna tycker jag Kama Sutra reklamen gjort ett rejält avstamp och satt lite standard för hur humorreklam kan se ut. Men nu i slutspelet så har jag på känn att Dogge Doggelito och hans Elgiganten har något alldeles extra i bakfickan. Tror att jag ska gå in och spela en hundring på dem som slutsegrare. Kom ihåg vart ni läste det först... Lite synd att Tv4 envisas att trycka in två gånger 45 minuters fotboll emellan allt. Det stör som fan. Jävla Scherman. Av det lilla jag sett där så ska iallafall Tyskland få ett omnämnande. Det är riktigt vågat att värva över två stora svenska kulturpersonligheter och att dessutom ge dem en plats i startelvan. Popundret Jens Lekman i mål samt skådisen Torsten Flinck på innermittfältet. Det känns fräscht och väldigt 2008. Nästa Em kanske då Norge äntligen får in Ulf Lundell på topp. Jag håller tummarna.
Y-Län.
Nu är jag back in town igen efter en otroligt intressant vecka i syndens näste. Nej, inte från Jan Houkkos hus utan från Stockholm. Jan Houkko vet jag inte om jag någonsin kommer att se på samma sätt igen. Jag har alltid sett honom som en naturlig efterträdare till Kenneth Kennholt, inte som en levande reklampelare för qx mest intensiva kampanj. Dessutom jag ger mig fan på att han döpt sin vita kamrat i gummi till Fredrik Ljungberg. Nog om denna anala fantom för tillfället... Istället tänkte jag prata om namn.
Om ni tänker er tillbaka till er skolgång så visst hade ni en riktig galenpanna i klassen? Ni vet en sån där orädd jävel som gjorde allt man bad om. Åt grodor, slickade på lyktstolpar, sprang in i tjejernas omklädningsrum, onanerade på skoltoaletter... Ni fattar! Om ni nu drar er riktigt till minnes så visst hade denne ett namn som slutade på bokstaven Y? Eller möjligen IE? Typ Tony, Tommy, Teddy, Eddie, Freddy, Willy... Det är enligt en undersökning som jag gjorde på vägen hem från storstan som jag kom fram till denna slutsats. Inte oväntat åkte jag med Sveriges sämsta bussbolag, Y- Buss. Med denna oerhört starka bevisning i ryggen kan jag även meddela att Sveriges fängelser till 90% består av dessa Y namn. Några exempel? Tänk Malexander. Så om du nästa gång slår upp aftonbladet och läser en krönika av Ronnie Sandal så behöver du inte längre fundera över varför han skriver så kriminellt tråkigt... Hur det är med vår invandrar generation vet jag dock inte. Men jag vet att jag skulle låsa min cykel om en kille vid namn Aly knackade på dörren.
Om ni tänker er tillbaka till er skolgång så visst hade ni en riktig galenpanna i klassen? Ni vet en sån där orädd jävel som gjorde allt man bad om. Åt grodor, slickade på lyktstolpar, sprang in i tjejernas omklädningsrum, onanerade på skoltoaletter... Ni fattar! Om ni nu drar er riktigt till minnes så visst hade denne ett namn som slutade på bokstaven Y? Eller möjligen IE? Typ Tony, Tommy, Teddy, Eddie, Freddy, Willy... Det är enligt en undersökning som jag gjorde på vägen hem från storstan som jag kom fram till denna slutsats. Inte oväntat åkte jag med Sveriges sämsta bussbolag, Y- Buss. Med denna oerhört starka bevisning i ryggen kan jag även meddela att Sveriges fängelser till 90% består av dessa Y namn. Några exempel? Tänk Malexander. Så om du nästa gång slår upp aftonbladet och läser en krönika av Ronnie Sandal så behöver du inte längre fundera över varför han skriver så kriminellt tråkigt... Hur det är med vår invandrar generation vet jag dock inte. Men jag vet att jag skulle låsa min cykel om en kille vid namn Aly knackade på dörren.
Blogg gone gay.
Eder man i bloggdjungeln tar nu ett uppehåll. Jag kommer ikväll att packa min plastpåse och dra ner till kungliga Hufvudstaden. Då jag inte vet ifall det finns tillgång till dator därnere kan jag heller inte säga om det kommer att ske några uppdateringar. Men jag vet iallafall att jag kommer att prata som en söderkis när jag kommer tillbaka, det har jag nämligen förstått att man ska göra. Vem kan glömma den här historien signerad hockeyoraklet Tomas " Åbban" Åberg? Efter nåt år därnere så bestämde han sig nämligen för att komma hem och ta en rejäl groggafton med start på Romerska badet. Det var också där jag stötte ihop med honom. Det som sedan utspelade sig är en modern klassiker.
- Tjena Åbban, längesen, vad har du för dig nu för tiden då?
- Amen tiira grabben, hur ere mere? Faan, var på bolaget idag, tjacka biiira, träffa lillkorven... Fan, hur gammal eee man egentligen?? Detta sagt av en bondgrabb från hörnet av Härnösand som gud glömde, Bondsjöhöjden. Fast i och för sig är det väl inte så konstigt att man snappar upp lite slang när man själv kommer från ghettot...
Nu är jag dock lite intresserad av vilka ni är. Skriv och berätta lite om er själva vet ja. Varför inte i en kommentar här nere. Säg även hur mycket ni saknar mig. Då blir jag chooo klad. ( Räknas det som en göteborgsvits?)
- Tjena Åbban, längesen, vad har du för dig nu för tiden då?
- Amen tiira grabben, hur ere mere? Faan, var på bolaget idag, tjacka biiira, träffa lillkorven... Fan, hur gammal eee man egentligen?? Detta sagt av en bondgrabb från hörnet av Härnösand som gud glömde, Bondsjöhöjden. Fast i och för sig är det väl inte så konstigt att man snappar upp lite slang när man själv kommer från ghettot...
Nu är jag dock lite intresserad av vilka ni är. Skriv och berätta lite om er själva vet ja. Varför inte i en kommentar här nere. Säg även hur mycket ni saknar mig. Då blir jag chooo klad. ( Räknas det som en göteborgsvits?)
En sen gratulation
I dessa tider verkar vart och varannat inlägg handla om att någon fyller år eller att är värd att firas. Så även detta. För tre dagar sedan stod det nämligen klar att Henrik Zetterberg vann både Stanley Cup och Conn Smythe Trophy som slutspelets bästa spelare. Detta är helt klart värt att uppmärksammas. Speciellt med tanke på att våra vägar en gång i tiden korsades. Man skulle kunna säga att jag var lite av en mentor till honom nere på gymnsiet i Timrå. Det var nämligen inte bara en gång som han med gråten i halsen storögt tittade på mina tricks och finesser och utbrast - Hur gör du??!
Speciellt en gång minns jag med glädje. Han hade som vanligt suttit på läktaren och antecknat alla undertecknads moves och föll efter träningen spontant ut i sång. " Åhhh obidoo, jag vill ju va som duuuu, jag vill se ut som du, gå som du , uuuuu, det vill jag nuuuu " Hela tiden rytmiskt klappande på Mikael Linds puckelrygg. Det som satte stopp för min egen väg till NHL var helt enkelt lite av det han sjöng i texten ovan. Det om att han ville se ut som mig. Jag var nämligen oerhört attraktiv och hade mellan mina besök i olika sängkammare, modelljobb och andra rockstjärne saker sällan plats att träna. Lite synd så här i efterhand kan man tycka. Zäta däremot ska tacka sin lyckliga stjärna att han ser ut som Nicke Nyfiken. En av mina andra Clame to Fame är att jag faktiskt varit centimetrar ifrån att olla hans hjälm. Om detta undermedvetet påverkat att han numera är tillsammans med en riktig kukskalle törs jag dock inte spekulera i.
Ord jag minns.
Den här berättelsen utspelar sig sommaren när jag precis fyllt 17. Jag hade precis spenderat mitt första år på gymnasiet i Timrå och åkt hem för att fördriva sommaren hemma i Härnösand. Samma tankar hade också en ett år äldre vän till mig vid namn Peter Viklund, numera bas på ett gym i Stockholm, då en lönnfet 18åring med pormaskar i hela ansiktet. Till saken hör att Peter hade bra mycket tuffare kompisar än mig hemma i härnta vilket gjorde mig lite avundsjuk och väldigt nyfiken. Men eftersom han och jag utvecklat en stark vänskap under vårt år i exil så gavs jag såsmåningom en chans att få följa med detta lite tuffare klientel på en fest. Denna fest skulle ske hemma hos en kille vid namn Danne Norberg. Eller rättare sagt hemma hos hans farsa. Han bodde i en liten lägenhet uppe på artellirigatan och ägde förmodligen Sveriges sämsta TV apparat, för varje gång man stötte i den så bytte samtliga kanaler plats. Detta faktum satte min korpulente vän Peter i system. Varje gång Danne vände ryggen till så passade Peter på att smacka till TVn med kanalbyte som följd. Men efter ungefär 6 gånger så lyckades Danne förstå vad som försigicks och tog Peter på bar gärning med fingrarna i kakburken. Det som då utspelade sig är det som etsat sig fast i mitt minne. Danne ställde sig upp i rummet och började bröla rakt ut.
- Peter Viklund, din feta jävla höns...( Här någonstans måste all förbindelse mellan hjärna och mun upphört) ...Näsa! Inte hönshjärna alltså, utan hönsnäsa. Till saken hör att Peter faktist har en väldigt speciell snok och att det måste ha varit åsynen av den som fick honom att komma på detta magnifika ord. Det var också då jag förstod att coola killar inte följer andras ord, utan hittar på egna. Men om jag vorit Daniel så skulle jag nog angripit en annan av Peters kroppsdelar. Nämligen hans ollon, det påminner faktist väldig mycket om en 60 watts glödlampa.
Grand Canyon.
Eftersom Lars Lagerbäck inte lyssnade på vad jag sa ( jag vet att han är en flitig läsare av bloggen...) och lät Kennedy Bakirciouglou få följa med till EM som maskot så kan man nu se att klyftan mellan de två stora nu växt till samma klass som den som finns mellan Mathias Åströms skinkor. Eller de två stora förresten, en är exakt hur stor som helst, den andra är på väg raka spåret mot destination " föredetting". De jag talar om är naturligtvis Zlatan och han de kallar Ljungan. För när den sistnämnda igår fick frågan vad Zlatan betydde för anfallsspelet så började han skruva på sig som en sju-åring på väg att kissa på sig den första dagen i skolan.
- Njaee, vi har så himla många duktiga anfallsspelare så ingen är ovärderlig... Blaha blaha Ljungberg. Det har gått så långt att till och med din snälla styvfar Lars Lagerbäck verkar se dig som en lättmjölk vars datum är farligt nära sitt bästföre datum.
Det enda som räddar din plats i min startelva är att du tävlar mot en ännu större fjant. Christian "Chippen" Wilhelmsson. Hur någon överhuvudtaget kan gilla honom är oförklarligt och oförsvarligt. Möjligen om han byter smeknamn till typ Killer eller något i den stilen ska jag fundera på saken...
Nädu Fredrik, ta och acceptera din plats som andraviolinist och sluta gnälla. För medan Zlatans nästa klubb mycket väl kan vara Real Madrid så kommer din att heta Nottingham Forrest. Och din nästa reklamkampanj kan mycket väl ske för ett par stentvättade jeans ute på JeansBoa i Älandsbro.
- Njaee, vi har så himla många duktiga anfallsspelare så ingen är ovärderlig... Blaha blaha Ljungberg. Det har gått så långt att till och med din snälla styvfar Lars Lagerbäck verkar se dig som en lättmjölk vars datum är farligt nära sitt bästföre datum.
Det enda som räddar din plats i min startelva är att du tävlar mot en ännu större fjant. Christian "Chippen" Wilhelmsson. Hur någon överhuvudtaget kan gilla honom är oförklarligt och oförsvarligt. Möjligen om han byter smeknamn till typ Killer eller något i den stilen ska jag fundera på saken...
Nädu Fredrik, ta och acceptera din plats som andraviolinist och sluta gnälla. För medan Zlatans nästa klubb mycket väl kan vara Real Madrid så kommer din att heta Nottingham Forrest. Och din nästa reklamkampanj kan mycket väl ske för ett par stentvättade jeans ute på JeansBoa i Älandsbro.
Huka er, nu laddar han om.
Var imorse nere på Högslättens gym för att genomföra mitt obligatoriska discopass. Detta består av valfria bröst och armövningar, kanske med inslag av mage också. Nu var i och för sig inte tanken med det här inlägget att jag skulle bli nån form av personlig tränare för er slöfockar. Då kan ni istället rådgöra med mannen som jag stötte ihop med där. Han är förvisso inte den kallaste Lorangan i kylen men ändå... Några tips kan han säkert ge. Även om de flesta övningarna såg ut som spadtag. Lägg dock märke till stilen. Pannband...Linne... Very vågat, very retro, very disco... Bra där Börje!
It was the best of times, it was the worst of times...
Hur firar man egentligen att det bästa och det sämsta året i sitt liv tagit slut? Känslan som infinner sig kan nog endast jämföras med att onanera med ett grovt sandpapper. Jävligt smärtsamt men samtidigt väldigt skönt... Som jag ser det så fanns det två fullgoda alternativ, antingen anordna en stor fest fylld av ryggdunkningar och en massa goda drycker att skölja ner den där gråtklumpen i halsen. Sedan en fortsättning ner mot ett av stans alla ölhak för en riktig " rumble in the djungle" och slutligen vagga hemåt i gåsastil framåt småtimmarna. Eller så kan man ställa in hela skiten, sätta sig ute på balkongen i 20 gradig värme med en nyinköpt Dennis Lehane bok, dricka 27 koppar kaffe och lyssna på sex nybetällda skivor från Ginza. Vilket skulle ni ha valt? Jag kan säga så här, jag är iallafall inte bakfull idag. Era tvivlare. Dessutom så var boken fantastiskt, åtminstone tre av skivorna var riktigt bra och kaffet gjorde mig inte hälften så skitnödig som jag föreställt mig... En bra start på ett nytt år.
Så här såg det ut framåt kvällskvisten.
Så här såg det ut framåt kvällskvisten.Grattis dvärg!
Idag kan ni väl åtminstone vinkla lite på kepsen för idag fyller nämligen undertecknad år. Jag känner redan att en viss grad av mognad smugit sig på. Ifjol på exakt denna dag så kan jag säga er att det var en rejäl urladdning. Då befann jag mig nämligen på dekadensens födelseort. Kings Cross i Sydney. Jävlar anacka, så mycket prostituerade, bögar och transvestiter har jag inte sett sedan jag som 15åring hittade min faders hemliga tidningsgömma i källaren. Tydligen var denna Jonas Gardell himmel också ytterst farlig, fel ord till någon och det kunde gå riktigt illa. Eftersom jag ofta lyckas slinta med mn mun under festligheter så anordnade mina kamrater helt enkelt ett litet val. Det gick ut på jag vid något tillfälle under kvällen skulle öppna min käft och sluta upp på ett hotellrum med en boll i munnen samtidig som sex sjösjuka sjömän skulle tvångsbonka på mig natten lång. Oddsen var inte höga på slutet kan jag lova. Det här inträffade dock aldrig och jag var de enda som kunde sitta och räkna dollars dagen efter. Lite synd kan tyckas. Man vill ju för fan inte dö nyfiken. I år blir det dock ingen fest, jag ska istället gömma mig på brännavägen och bli åldersparanoid. Jag tycker mig redan se att hårfästet kryper upp till en Per Uk'en klass samt att min pung hänger mer än vanligt. Fy fan.
Hooooray.
Idag föreslår jag att vi samtliga lyfter på hatten för Patrik Westling som fyller 93 år. Undertecknad passade dagen till ära på att möta upp gubben för att få en liten pratstund. Vi bestämde oss för att träffas på Patriks stamhak Tullportens konditori för lite kaffe med dopp. Redan när han kommer in genom dörren så förstår man att här här är en karl som verkligen levt livet. Ögonen utstrålar sin gröna starr till trots en virilitet som man annars bara ser hos lejonhannar. Hans knotiga händer får en att darra vid första anblicken sedan blir man genast intresserad över vad som gjort dem så fruktansvärt seniga. Det tog jag också reda på. Här kommer en liten guidad tur i det liv vi alla varit så nyfikna på.
- Hej Patrik och grattis.
- Morsning korsning din lilla valp och tackar så mycket!
- 93 år gammal och still going strong, hur känns det?
- Det känns riktigt jävla bra ska jag säga dig, fy fan, så här pigg har jag inte känt mig sedan puberteten. Fast den har väl du inte upplevt ännu?
-Jodå. Kan du berätta lite om ditt liv för oss?
- Va fan, ska det vara så jävla intressant? Men okej då... Jag föddes i en kåta uppe l lappland och tillbringade mina första år med att tjuvjaga renar och smygkika in i flickornas omklädningsrum. Den senare aktiviteten tog jag också med mig till Kirunas realskola där jag senare började mina studier. Tyvärr så uppskattades det inte av rektorn på skolan som relegerade mig efter att man kommit på mig med att sitta gömd i dambastun..
-Låter trist...
- Trist? Jag fick ju för fan se mer vagina under de veckorna än en normal man gör under sin livstid! Anyho, när jag fick rellen så bestämde jag mig för att dra till sjöss. Jag mönstrade på en båt som M/s Lustan och gav mig ut till havs. Fast så mycket jobb blev det inte. Jag brukar säga att jag knullade mig runt de sju haven. Båten kallade jag fiffigt nog för lust yackten. Jag for runt och spred sjukdomar i tio långa år innan jag slutligen bosatte mig i härnösand.
- Hände det något annat intressant där ute?
- Ja, jag gjorde bland annat en kenyansk kvinna på smällen. Hon födde faktist en liten bastard som jag aldrig träffat. Han heter M'Toumo Westling och är 51 år nu. Vi rings ibland och skickar julkort och sånt.
- Oj, det visste jag inte. Har något under din livstid gjort dig konfunderad?
- Men det var fan vad svåra ord du använder då! Men ja, övergången från vänster till högertrafik var jobbig, jag har fortfarande problem med det kan jag säga...
-Det var över 30 års sen...
- Jag förstår vart du vill komma.Skit på dig.
- Okej, lugn nu... Vilken förändring skulle du vilja ha ogjord då?
- Kvinnors framfart. Tveklöst. Fan, på min tid när man gick och handlade så band man fast sin hund vid en lyktstolpe och kärringen vid en annan. Skulle hon då mot förmodan sticka upp så gav man henne en lavett så hon flög minst ett varv runt stolpjäveln...
- Lavett?
- En rak baknäve. Pang på bara!
- Vi lämnar det ämnet. Vad är du mest stolt över, förutom M'Toumo ,då?
- Jag är jävligt stolt att jag som 87 åring kom in på Timrås Hockeygymnasium. Det kändes som ett stort fuckyou finger rakt upp i alla världens pubertetsarslen!
- Grillning ikväll, är det någon som inte är bjuden?
- Ja, min bror Niklas. Han är totalt oduglig. Istället ska vi ta fram en stor bild på honom och sätta oss i en ring runt den och berätta historier om honom. Fy fan, jag kommer att dö av skratt!
Här börjar vår tid ta slut och jag måste tacka för mig. Men innan jag går viskar Patrik i mitt öra.
- Jag har lite viagra hemma om du är sugen...
Jag avböjer dock vänligt men bestämt, bögsex med en 93åring är inget jag vill uppleva. Nu eller nånsin.
I vilket fall som helst så tar iallafall jag i detta nu av mig min hatt,ställer mig upp och ägnar den här eleganta farbrorn en tanke på hans bemärkelsedag. Grattis!
- Hej Patrik och grattis.
- Morsning korsning din lilla valp och tackar så mycket!
- 93 år gammal och still going strong, hur känns det?
- Det känns riktigt jävla bra ska jag säga dig, fy fan, så här pigg har jag inte känt mig sedan puberteten. Fast den har väl du inte upplevt ännu?
-Jodå. Kan du berätta lite om ditt liv för oss?
- Va fan, ska det vara så jävla intressant? Men okej då... Jag föddes i en kåta uppe l lappland och tillbringade mina första år med att tjuvjaga renar och smygkika in i flickornas omklädningsrum. Den senare aktiviteten tog jag också med mig till Kirunas realskola där jag senare började mina studier. Tyvärr så uppskattades det inte av rektorn på skolan som relegerade mig efter att man kommit på mig med att sitta gömd i dambastun..
-Låter trist...
- Trist? Jag fick ju för fan se mer vagina under de veckorna än en normal man gör under sin livstid! Anyho, när jag fick rellen så bestämde jag mig för att dra till sjöss. Jag mönstrade på en båt som M/s Lustan och gav mig ut till havs. Fast så mycket jobb blev det inte. Jag brukar säga att jag knullade mig runt de sju haven. Båten kallade jag fiffigt nog för lust yackten. Jag for runt och spred sjukdomar i tio långa år innan jag slutligen bosatte mig i härnösand.
- Hände det något annat intressant där ute?
- Ja, jag gjorde bland annat en kenyansk kvinna på smällen. Hon födde faktist en liten bastard som jag aldrig träffat. Han heter M'Toumo Westling och är 51 år nu. Vi rings ibland och skickar julkort och sånt.
- Oj, det visste jag inte. Har något under din livstid gjort dig konfunderad?
- Men det var fan vad svåra ord du använder då! Men ja, övergången från vänster till högertrafik var jobbig, jag har fortfarande problem med det kan jag säga...
-Det var över 30 års sen...
- Jag förstår vart du vill komma.Skit på dig.
- Okej, lugn nu... Vilken förändring skulle du vilja ha ogjord då?
- Kvinnors framfart. Tveklöst. Fan, på min tid när man gick och handlade så band man fast sin hund vid en lyktstolpe och kärringen vid en annan. Skulle hon då mot förmodan sticka upp så gav man henne en lavett så hon flög minst ett varv runt stolpjäveln...
- Lavett?
- En rak baknäve. Pang på bara!
- Vi lämnar det ämnet. Vad är du mest stolt över, förutom M'Toumo ,då?
- Jag är jävligt stolt att jag som 87 åring kom in på Timrås Hockeygymnasium. Det kändes som ett stort fuckyou finger rakt upp i alla världens pubertetsarslen!
- Grillning ikväll, är det någon som inte är bjuden?
- Ja, min bror Niklas. Han är totalt oduglig. Istället ska vi ta fram en stor bild på honom och sätta oss i en ring runt den och berätta historier om honom. Fy fan, jag kommer att dö av skratt!
Här börjar vår tid ta slut och jag måste tacka för mig. Men innan jag går viskar Patrik i mitt öra.
- Jag har lite viagra hemma om du är sugen...
Jag avböjer dock vänligt men bestämt, bögsex med en 93åring är inget jag vill uppleva. Nu eller nånsin.
I vilket fall som helst så tar iallafall jag i detta nu av mig min hatt,ställer mig upp och ägnar den här eleganta farbrorn en tanke på hans bemärkelsedag. Grattis!
Det kom ett mail...
Erhöll ikväll ett mail från en upprörd herre. Han har tydligen suttit hemma i sin kammare och retat upp sig ordentligt på eder man i bloggvärlden. Jag begår tydligen samtliga grammatiska brott som går att göra. Jag sätter inte mina punkter på rätt ställe, jag stavar sämre än kungen, har sämre meningsuppbyggnad än drottningen och har en mamma som ser ut som Tarras-Wahlberg. Detta mina damer och herrar gör mig ingenting. Det som intresserar mig är hur han kunnat skriva detta mail själv.
Den här mannen är nämligen så tjock att det ser ut som att han har simhud mellan sina fingrar. Fingrarna i sig är så knubbiga att jag har svårt att tro att han kan träffa endast en tangent åt gången, och skulle han mot förmodan lyckas med detta så är de dessutom insmorda med 3 års flott från alla kycklingvingar han snaskat i sig. Här har vi en man som ständigt får erbjudanden att spela en dödssynd på dramaten, nämligen frosseri. Att han dessutom vägrat se filmen G.I Jane för att han tror att den handlar om hur man lär såna som han att äta rätt är ännu ett bevis på hans vägran till förändring. Skulle han någonsin få för sig att begå harakiri så skulle det se som om hela Hollywoods plastikkiruger släppte ut allt sitt fett samtidigt. Jag vet dessutom att han en gång hade mage att kalla en kamrat för tjockis. Jag är beredd att instämma i dennes svar. - Där är han...Jag ska döda den jäveln!
Men åter till mailet. Jag uppskattar verkligen att du vill hjälpa mig Mathias. När det gäller skrivning är du trots allt mästaren. Det var väl du som skrev den här boken?
Den här mannen är nämligen så tjock att det ser ut som att han har simhud mellan sina fingrar. Fingrarna i sig är så knubbiga att jag har svårt att tro att han kan träffa endast en tangent åt gången, och skulle han mot förmodan lyckas med detta så är de dessutom insmorda med 3 års flott från alla kycklingvingar han snaskat i sig. Här har vi en man som ständigt får erbjudanden att spela en dödssynd på dramaten, nämligen frosseri. Att han dessutom vägrat se filmen G.I Jane för att han tror att den handlar om hur man lär såna som han att äta rätt är ännu ett bevis på hans vägran till förändring. Skulle han någonsin få för sig att begå harakiri så skulle det se som om hela Hollywoods plastikkiruger släppte ut allt sitt fett samtidigt. Jag vet dessutom att han en gång hade mage att kalla en kamrat för tjockis. Jag är beredd att instämma i dennes svar. - Där är han...Jag ska döda den jäveln!
Men åter till mailet. Jag uppskattar verkligen att du vill hjälpa mig Mathias. När det gäller skrivning är du trots allt mästaren. Det var väl du som skrev den här boken?
Har du sett min lilla katt,lilla katt lilla kaaaatt?
Försvunnen sedan i höstas. Sågs senast stryka omkring runt villområderna kring parkaden med sin favoritleksak i ena tassen, ett dambowlingklot. Han saknas inte bara av mig som ägare utan även av stadens barer som sägs gå mot säkra konkurser om han inte dyker upp. Söcke som han heter är en snäll, tam och naturligtvis kastrerad herre i sina bästa år som en gång i tiden sökte en roll i filmen Aristocats. Vid försvinnandet bar han sin favorit tröja med texten "Smile if your gay". Om ni stöter på honom, tveka inte att höra av er. Söcke betyder väldigt mycket för den grupp som hjälpt till att uppfostra honom.Brödraskapet Ranchen.
Spricka i fasaden.
Så har då äntligen bröderna Rongedal släppt sitt debutalbum.En skiva man ska bli glad av sägs det.Själv kan jag dock inte se eller höra dem utan att tänka på deras mörka förflutna.
Det många inte vet är att man från en början var tre bröder.Bröderna styrdes stenhårt av fadern Torsten och modern Riita,det talades om att lansera de unga Rongedalarna som de nya Herreys.Man for från småstad till småstad,sjungandes,dansandes ständigt med sina så uppskattade leenden som går från öra till öra. Genombrottet stod för dörren...Tills det hemska upptäcktes, den yngsta brodern Asco kunde nämligen varken sjunga eller dansa i takt. Katastrofen var ett faktum. Men The show most go on som man säger och de två andra bröderna fick fortsätta sin utstakade väg till stjärnorna medan stackars Asco också fick fortsätta turnera. Fast som huvudattraktion på Cirkus Scott. Åren gick och Asco bodde kvar i sin lilla bur.Men så en dag slog man läger i Härnösandoch två godhjärtade människor fattade tycke för unge Asco.Man adopterade honom och bestämde sig för att älska honom sin sin egen son. Numera jobbar den okända Rongedalen inom poliskåren,trots stora problem att gå i takt så uppges han klara sig bra.Ödet behandlar oss alla olika. Tänk på det ungdomar.
Det många inte vet är att man från en början var tre bröder.Bröderna styrdes stenhårt av fadern Torsten och modern Riita,det talades om att lansera de unga Rongedalarna som de nya Herreys.Man for från småstad till småstad,sjungandes,dansandes ständigt med sina så uppskattade leenden som går från öra till öra. Genombrottet stod för dörren...Tills det hemska upptäcktes, den yngsta brodern Asco kunde nämligen varken sjunga eller dansa i takt. Katastrofen var ett faktum. Men The show most go on som man säger och de två andra bröderna fick fortsätta sin utstakade väg till stjärnorna medan stackars Asco också fick fortsätta turnera. Fast som huvudattraktion på Cirkus Scott. Åren gick och Asco bodde kvar i sin lilla bur.Men så en dag slog man läger i Härnösandoch två godhjärtade människor fattade tycke för unge Asco.Man adopterade honom och bestämde sig för att älska honom sin sin egen son. Numera jobbar den okända Rongedalen inom poliskåren,trots stora problem att gå i takt så uppges han klara sig bra.Ödet behandlar oss alla olika. Tänk på det ungdomar.
Grupperingar
Det har ju tidigare rapporteras om de stora sprickorna i den svenska landslagstruppen.Det har tydligen kastats facklor emellan två så starka läger som Mellberg/Ibrahimovic mot Ljungberg/Lagerbäck.För att råda bot mot detta så hyrde landslagsledningen in Loa Falkmans broder som någon sorts medlare.Eller retoriker som man föredrog att kalla honom.Lösningen visade sig vara fullständigt genial,för istället för att Ljungberg nu ska tvingas utstå hån för sina nya Manolo Blahtnik högklackade och Mellberg ska känna sig som en sämre människa för sina nypolerade ekfötter så har nu gruppen slutit sig samman mot ett gemensamt mål. Nämligen reserven Kennedy Bakirciouglou.Det sägs från spelarhåll att sammanhållningen har ökat med 100% sedan detta beslut togs.Innan matchen igår hade man tex haft en teambuilding där hela truppen avslutade med att raka av sig allt sitt pubishår.Detta limmades sedan fast mitt på Kennedys kala skalle precis innan matchstart.Tydligen fungerade det alldeles förträffligt.Sällan har man sett ett så harmoniskt landslag.Att dessutom Kennedys lugg sägs komma uteslutande från Lars Lagerbäck gör saken ännu mer delikat...Så Lars, se nu till att ge denna maskot hans välförtjänta biljett till Österrike!
Släktforskning deluxe.
Fel taktik.
Såg att Polen drog det kortaste strået i gårdagens schlager och slutade sist.Vad rör det oss tänker ni? Ganska så jävla mycket om ni frågar mig.Detta med tanke på att Charlotte Perreli valt att satsa allt på en image från detta land.Nämligen den som ett vrålsminkat polskt gammalt luder.Otur att vindarna istället blåste mot ett annat östland igår.Men ser inte Carola lite rysk ut? Kanske läge att skicka henne nästa år...
Förälskad.
Efter att igår fått vissa klagomål från upprörda läsare av bloggen om att jag bara skriver skit om folk så tänkte jag nu göra ett undantag.Jag är nämligen kär.På riktigt.Att fredagar är en trevlig dag har väl knappast undgått någon.Men det finns ett enkelt sätt att göra den ännu bättre.Slå på tvn runt sju på morgonen,luta dig tillbaka och njut.
Där sitter en människa som har allt.Själva definitionen av en livsnjutare.Det som den här personen inte gjort är inte värt att testa.Namnet inger dessutom en väldig respekt.Steffo.Smaka på det.Steffo.Han missar aldrig ett tillfälle att få njuta av en whiskey,eller spela lite gitarr för den delen.Han har ett utseende som gör mig alldeles knäsvag,jag vill bara krypa upp i hans knä,lägga mitt huvud mot hans håriga bröstkorg och viska: Steffo,jag vill följa med på din nästa lustjakt,får jag det? Han skulle skratta sitt mullriga skratt så att hela hans björnaktiga kropp skulle skaka och säga:Håkan,du ÄR min nästa lustjakt!
Så Steffo,om du läser det här.Adoptera mig. Eller Åke,skärp upp dig,annars kommer jag inom en snar framtid att heta Thörnkvist i efternamn.
Där sitter en människa som har allt.Själva definitionen av en livsnjutare.Det som den här personen inte gjort är inte värt att testa.Namnet inger dessutom en väldig respekt.Steffo.Smaka på det.Steffo.Han missar aldrig ett tillfälle att få njuta av en whiskey,eller spela lite gitarr för den delen.Han har ett utseende som gör mig alldeles knäsvag,jag vill bara krypa upp i hans knä,lägga mitt huvud mot hans håriga bröstkorg och viska: Steffo,jag vill följa med på din nästa lustjakt,får jag det? Han skulle skratta sitt mullriga skratt så att hela hans björnaktiga kropp skulle skaka och säga:Håkan,du ÄR min nästa lustjakt!
Så Steffo,om du läser det här.Adoptera mig. Eller Åke,skärp upp dig,annars kommer jag inom en snar framtid att heta Thörnkvist i efternamn.
