Men från Peking hörs det inget.
Ara Abrahamian. Den nya generationens Tomas Wassberg.
Jag som hade lovat mig själv att knappt se någonting på OS i år. Mina ögon klarar nämligen inte av att se Carolina Klufts utstuderade lekar framför diverse kameror, Stefan Holms oerhörda karisma ala värmländsk gråsten, Therese Alshammars ständigt pågående Jolly Jumper imitation, ja, egentligen är det knappt någon i den svenska truppen som jag ens under pistolhot skulle vilja hamna bredvid på en middag. Okej då, Kallursystrarna möjligen, men mest för att prata lite gamla djurgårdsminnen å min fars vägnar. Tro inget annat.
Men igår slog jag dock på tvn i ett ögonblick som jag väntat på. Brottning har sedan Karelins glansdagar alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag vet inte om det handlar om svettlukten som verkar så intensiv att man nästan känner den genom rutan eller om deras tighta dräkter, men det är något med brottning som får mig att hävda att det är den sista ärliga sporten vi har kvar. Man mot man, blomkålsöron, partär, halvnelson och nacksving. Det låter som en gammal Jonny Puma serie från Buster vilket gör mig ännu mer exalterad.
Allt hopp om ärlighet försvann dock igår i en semifinal i Peking då en schweizisk domare beslutade sig för på ett våldsamt sätt stjäla sportens oskuld. Han dömde på ett horribelt vis ut vårt svenska hopp Ara Abrahamian och hade sedan mage att sitta och hånle efteråt. Ungefär som om när en fet gubbe våldfört sig på en 15årig flicka och sedan sitter och myser i rättegången och hävdar att de båda varit med på det.
Det var dock inte den goda Ara. Efter inbrottad bronsmedalj så tog han bistert emot den, gick i rask takt ut på brottarmattan och kastade medaljen platt på golvet för att sedan nonchalant vinka till publiken och lämna hallen. Så agerar en ny folkhjälte. Medaljen kunde sedan den feta domaren plocka upp för att på ålderns höst sitta i sin alpvilla och peta av sina schweiziska snorkråkor på.
Ara däremot, han bör hyllas på samma sätt som vinnare ska göras. För en vinnare det är han. Och fylls inte Sergels Torg för honom så har en stående inbjudan att komma upp på Brännavägen 15 för en middag i all enkelhet. Där kommer det att stå en kille i partär och vänta, var så säkra.
Jag som hade lovat mig själv att knappt se någonting på OS i år. Mina ögon klarar nämligen inte av att se Carolina Klufts utstuderade lekar framför diverse kameror, Stefan Holms oerhörda karisma ala värmländsk gråsten, Therese Alshammars ständigt pågående Jolly Jumper imitation, ja, egentligen är det knappt någon i den svenska truppen som jag ens under pistolhot skulle vilja hamna bredvid på en middag. Okej då, Kallursystrarna möjligen, men mest för att prata lite gamla djurgårdsminnen å min fars vägnar. Tro inget annat.
Men igår slog jag dock på tvn i ett ögonblick som jag väntat på. Brottning har sedan Karelins glansdagar alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag vet inte om det handlar om svettlukten som verkar så intensiv att man nästan känner den genom rutan eller om deras tighta dräkter, men det är något med brottning som får mig att hävda att det är den sista ärliga sporten vi har kvar. Man mot man, blomkålsöron, partär, halvnelson och nacksving. Det låter som en gammal Jonny Puma serie från Buster vilket gör mig ännu mer exalterad.
Allt hopp om ärlighet försvann dock igår i en semifinal i Peking då en schweizisk domare beslutade sig för på ett våldsamt sätt stjäla sportens oskuld. Han dömde på ett horribelt vis ut vårt svenska hopp Ara Abrahamian och hade sedan mage att sitta och hånle efteråt. Ungefär som om när en fet gubbe våldfört sig på en 15årig flicka och sedan sitter och myser i rättegången och hävdar att de båda varit med på det.
Det var dock inte den goda Ara. Efter inbrottad bronsmedalj så tog han bistert emot den, gick i rask takt ut på brottarmattan och kastade medaljen platt på golvet för att sedan nonchalant vinka till publiken och lämna hallen. Så agerar en ny folkhjälte. Medaljen kunde sedan den feta domaren plocka upp för att på ålderns höst sitta i sin alpvilla och peta av sina schweiziska snorkråkor på.
Ara däremot, han bör hyllas på samma sätt som vinnare ska göras. För en vinnare det är han. Och fylls inte Sergels Torg för honom så har en stående inbjudan att komma upp på Brännavägen 15 för en middag i all enkelhet. Där kommer det att stå en kille i partär och vänta, var så säkra.
Kommentarer
Postat av: skyttek
Nelson var en utvecklingsstörd Noshörning!
Håkan Olsson blir då en halvnelson!
Postat av: Mija
Tack för vinsten Kråkan...lr INTE då jag låg med huvet i toaletten hela natten efter att ha druckit den förbannade vinsten!!! :P
Postat av: vikke
klockrent
Postat av: Rickard
Men sikken hemtrevlig blogg du har då=)
Trackback
