barens

Får väl be lite om ursäkt för att jag inte skrivit på länge, har helt enkelt haft full upp med att försöka smälta in over there. Det gick väl sådär. Men nu är jag iallafall tillbaka på mammas gata igen. Fy fan. Jag hade lätt kunnat stanna i ett par veckor till. Kingligt land det där. Men Håkan, vad har du gjort då? Berätta! Lugn nu mina barn, jag har faktist inte gjort så jäkla mycket för att vara uppriktig, mer än ha druckit en himmelsk massa öl och ätit upp mig fyra kilon. Bilder på min hängbuk finns att köpa, både före och efter bilder. Anna Skipper, ta hand om mig.

Mestadels har jag vandrat runt i Torontos alla kvarter och lekt globetrotter. Gjorde även en liten roadtrip till en kamrat i Halifax, den resan var ja, väldigt blöt. De hade tydligen gett sig fan på att den korte svensken skulle bli kanon i arslet i dagarna två. Det lyckades kan jag säga. Att bjuda mig på fritt dricka är väl ungefär som att ge en apa en skarpladdad pistol. Sista kvällen där avslutades med att jag tillsammans med en uteliggare sjöng Feliz Navidad för fulla muggar med en liten keps framför oss. Den fylldes ganska snabbt med dollars och Amnesty Olsson lät min stämsjungade tenorkamrat behålla hela gaget.

Annars så har hör och häpna gått på en massa museum och köpt en helvetes massa böcker. Jo, jag är faktiskt en väldigt kulturell person när jag sätter den sidan till. En hockeymatch betades också av, mest för att ha det gjort dock och att få trycka i mig världens största skål med popcorn. Men ingenting säger kultur så mycket som att gå in på en strippklubb klockan fyra på natten efter krogen och beställa en gigantisk portion kyckligvingar, ett par öl och sätta sig med ett gäng snuskiga herrar och stirra tills nackspärren smyger sig på. Det gjorde jag väldigt ofta.

En natt var dock lite annorlunda. Det började med att jag som vanligt satt och bäljde i mig Molson coh hade ögon som endast matchas av någon som lider av struma. Plötsligt kom en elegant dam fram och frågade ifall jag ville ha en lapdace. Detta kunde jag inte neka denna persiska skönhet utan följde utan skrupler med henne upp till vipbåsen. Där började hon att skaka vad hennes mamma gav henne. Och för att vara ärlig så var jag nära att börja skaka vad min pappa gav mig. Det var dock inte tillåtet. Hur det än var så frågade hon mig ifall jag inte skulle ta av mig min jacka, innan hon visste ordet av så låg den kastad mittemot henne. Det som hände då var att jag möttes av hennes exotiska arsle rakt i mitt ansikte. Persiska mattor är ju erkända som något väldigt speciellt och denna var inget undagtag. Att persiska fingar är väldigt långa är ju också vida känt och hör och häpna, detta var heller inget undantag. För samtidigt som hon stod och gnuggade sitt arsle i mitt ansikte likt en skabbräv mot ett träd så passade hon på att öppna min jacka och stå och hala ut ovikta kanadensiska dollar ur den. Vart hon sedan stoppade dem har jag dock ingen aning om. Men blåsningen var ett faktum och jag kände mig uttnyttjad som en prostituerad. Detta stoppade dock inte vår svenska represant. Jag gick till närmaste bankomat och plockade ut mer pengar i hopp om att kunna få syn på henne igen, det hände inte. Däremot bjöds jag med av en afrikansk elegant till samma bås istället. Där stals det dock inga pengar av mig.

Som sagt, inget säger nordamerikansk kultur så mycket som ett gigantiskt celluit arsle skakandes framför en samtidigt som man har en pilsner i sin hand och munnen full av kycklingvingar. Och kulturell, det är jag.

Men nu är jag iallafall hemma igen och kastades direkt in i hetluften och var tvungen att arbeta på en gång. Så nu jag alltså Sven Banan, Lasse Lövbit, Pelle Plankstek och Patrik Pannbiff i en råmix igen. Vilket i och för sig inte känns helt fel det heller.