barens

Well hello there. Nu har hoken landat. Som ni kanske marker sa saknas en del viktiga tangenter for att kunna gora svenskan rattvisa men jag gor ett forsok anda. Resan hit gick val inte helt enligt planerna kan jag saga, mellanlandningen blev precis som en vis man trodde, ett rent helvete. En timmes forsening gjorde att jag blev hamtad med en buss som sedan korde mig i ilfart till ratt gate dar mina medresenarer surt satt och vantade.

Sjalva flygningen gick iaf over forvantan. Ett par rejala stankare brukar kunna ha den effekten. Men nar jag sedan landade sa hade naturligtvis min vaska forsvunnit sa det blev till att ta en rapp taxi till hostellet jag bokat utan den och vasentliga saker sasom tandborste, deodorant och rena underklader. Nu sager man att den iaf landat i Toronto och ar pa vag hit sa det far val anses som sista dagen jag luktar hund har borta... Sjalva bostaden ar dock valdigt bra med tanke pa priset sa dar finns absolut inga klagomal, men dess prislapp kan forklaras nar man kikar ut genom fonstret. Pa samma gata ligger namligen ett center for narkomaner. Men nagon rehabilitering verkar det inte vara tal om. Snarare en slags slutforvaring. Har springer ett gang omkring och skriker, dansar och ar allmant storiga. Om ni tanker er en sen lordagsnatt utanfor Parkaden, Harnosand, sa forstar ni. Ska bli intressant att se hur lange min planbok lamnas utanfor deras vilda diskussioner iaf. Idag nar jag passerade var det en skaggig typ som borjade gapa till mig om att jag hette Chris och lovat att ta hand om hans hyra. Festligt, jag har alltsa redan adopterat en liten kanadick med rejalt tilltagen skaggvaxt och glesare mellan sina bruna tander an Tore Skogman.

Jag passade iaf pa att ge mig ut sent igar for att kolla lite hockey pa tv och ta mig en pilsner. Enda incidenten att tala om var nar jag skulle passera ett overgangstalle. Dar stod jag och forsokte se lite cool ut och smalta in i omgivningen i vantan pa att en gron hand skulle tandas pa andra sidan. Da skrek plotsligt en mork rost bakom mig- Jeeeesus saaaves och unge herr Olsson forsvann tre meter rakt upp i luften. Bakom mig stod en nyfralst svart herre pa 2.10 och skulle sprida sin nyvunna broders budskap. Det hjalpte dock inte mina vita trosor namnvart kan jag saga. Sa vaskan far faan se till att dyka upp idag.

Idag har jag varit ute pa stan och vandrat runt i ungefar sex timmar, vilket behovs i den har stan. Det ar namligen matstallen overallt. Billiga matstallen dessutom. Mathias Astrom vikt pa mig vid Sverige ankomst kan jag lova. Staden ger sa har langt ett riktigt positivt intryck. Den gor verkligen skal for att vara varldens mest mangkulturella som den sager sig vara. Idag har jag tex passerat israeliska kvarter, polska kvarter, china town, little italy utan att kanna att jag riktigt passat in dock. Det var forst nar jag hamnade i mexikanska grytan som jag smalte in, kanske tack vare min nya look. I vilket fall som helst sa var det -Hola Jose hit och Adios Pedro dit och aven nagra Que pasa Diego, trycktes in. Det ar annars riktigt javla kallt har. Och mina kangor ar i andra vaskan, liksom alla varma klader. Det som far mig att bita ihop och halla varmen ar att tanka pa att stora man som Neil Young, Borje Salming och Acka Larsson passerat samma gator. Vilket ocksa gor att de forr sa vita trosorna jag bor far an mer flackar pa sig. Matte vaskjaveln komma snart...

Dessutom har jag idag varit 553 meter upp i luften. Detta nar jag akte rakt upp i Torontos motsvarighet till punkthuset. CN- tower. Det var helt klart vart de 23 dollar de begarde. Bilder laggs ut nar jag klurat ut hur man gor. Imorrn ska jag lata en virtuell Wayne Gretzky lagga straffar pa mig pa Hockey Hall of Fame. Forlorar jag da sa tar jag gladjeligen pa mig den dar forbannade straffsumpar hatten som Team Harnosand envisas att jag ska bara. Nu ska jag duscha av mig ett gult lager som ligger pa min kropp, sedan ska jag ut och ta mig en kall Molson. So long.