barens

Men så har då äntligen Liten_Tomat mognat och bestämt sig för att lämna sitt tomatträd och flytta in i Stor_Gris gamla lägenhet. Jag har alltså lyckats sälja min lya och nu finns det alltså inga hinder emellan mig och en ljus framtid på Plattan. Ett spontant -Yes- vore på sin plats, fast jag misstänker att detta engelska ord främst kommer att komma ifrån Härnösandsbors munnar som är överlyckliga att slippa se min grisskära nuna på ett tag. Att jag inte skrivit på länge beror helt enkelt på att jag inte velat jinxa affären. Nu kan det bli så i vilket fall som helst då HSB ännu inte godkänt köpet, men enligt mina nitiska ögon så såg hon väldigt likvid ut. Så än en gång -Yes.

Ni uppmärksamma läsare såg även att jag omnämndes i Expressen i söndags. Detta av en novis vid namn Mats Olsson (vinnare av Stora journalistpriset mm) som såg till att jag fick utrymme bredvid namn som Mike Tyson, Zlatan Ibrahimovic och Brad Pitt. Där jag hör hemma. Tyvärr var det inte denna blogg eller något annat stort arbete jag gjort som uppmärksammades utan en " Lika som bär" som jag skickat in. Vissa skulle kanske se detta som rent pinsamt. Själv ser jag det som en början på en livslång vänskap oss Olssnar emellan och som en ny sak att påpeka för att göra mig själv mer intressant som person nästa gång jag bastar med ett gäng gubbar.

Såg imorse filmen Sicko av Michael Moore. Egentligen har jag sett den tidigare men då med thailändsk produktion och textning så den räknar jag inte. Jag vet inte riktigt vad det är med honom som gör att varje gång jag ser något av hans verk så vill jag alternativ 1, krama honom och alternativ 2, brotta ner en amerikan och sedan peka och hånskratta åt hans dumhet, hans patriotism, hans fetma och hans vapenfixering. Men då är jag nog också den perfekta måltavlan för hans vinklade alster. Lat, europe, lite halvröd och med en näsa för lösryckta citat som jag kan kasta i ansiktet på min omgivning så fort en politiskt diskussion närmar sig.

Läste min gamle kamrat Marcus Lindholms blogg (svartblogg.blogg.se) att han också ska flytta ner till Stockholm vilket blir väldigt trevligt. Vi har onekligen en hel del att ta igen då det måste vara en 2-3 år sedan vi sist sågs. Men det jag fastnade för var dock hans beskrivning av sidan Facebook. Kalla mig barnslig men jag är faktiskt ett stort fan av när folk beskriver sin vardag i ordalag som- Mathias Åström is lite småhungrig eller Johan Blomquist is Kaffe och en kaskad. Ännu roligare blev sidan då en av mina vänner gick med i en grupp kallad -Leila Bagge- Visa pattarna nu. Jag gissar att inte direkt Fi´s styrelse står med på den medlemslistan.

Men på tal om barnslig så känns det som att jag nu är beredd att ta språnget in i vuxenvärlden. Jag har tidigare stått med ena benet i kanonfull och det andra i salongsberusad, ena i pensionssparande, det andra i ytterligare en festhelg, ena i punken, det andra i att börja lyssna på symfonirock, ena i att köpa en 75 Explorer, det andra i en årgångswhiskey... Ja, ni fattar. Vissa dagar har jag känt mig som en 12åring som varje morgon kollar efter nytt pubishår för att nästa dag stå och leta rynkor i mitt ansikte likt en 40 åring.
Men som det känns nu är jag kanske redo för en ny fas. Jag tror iallafall att jag kommer att motstå frestelsen att skriva Din Mamma som referens på mitt nya CV när jag ska söka nytt jobb i Stockholm. Det är med alla mått mätt en stor framgång.