barens

Imorgon kommer det som vi fruktade på nyårsafton 1999 att inträffa. Totalt mörker. Ni fruktade någon sorts milleniebugg, själv såg jag bara min framtid. Nädå, men mörker kommer det iallafall att bli när en gemensam aktion mot energiförbrukningen(?) kommer att hållas över världen. Om jag inte är helt felunderrättad så ska det släckas lampor klockan 2030. Vilket är en fullt normal tid i min bekantskapskrets för att göra just detta. Det är vid den tidpunkten på lördagar som ölen brukar gå över till starkare drycker och sedermera de starkare dryckerna brukar övergå till sömn. Alltså ställer jag mer än gärna upp på detta. Nu är det så att jag ska jobba imorrn men det kan ju vara bra att inte chocka kroppen med att vara vaken alltför länge detta till trots. Min kropp i allmänhet och lever i synnerhet går på autopilot och stänger nog av sig själv om jag försöker några tricks med vakenhet. 

Några pappskallar har dock börjat gasta om att man missar fotbollsmatchen mellan Portugal-Sverige ifall man hakar på. Men jösses, jag har tio gånger hellre en kolsvart tv framför mig än att tvingas se Benke Larsson springa omkring och göra tummen upp till alla som slår en felpassning. Dessutom har jag börjat läsa en bok som jag planerar att slutföra, naturligtvis med hjälp av lågan från ett stearinljus. Miljövän som jag är.

Nu över till något helt annat. Det finns ett par stycken därute som jag ständigt hackat på. Jag har nämligen haft en förmåga att reta människor som saknar hår genom hela mitt vuxna liv. Men nu har löken som ni beställde till laxen äntligen anlänt och ni kan börja vässa era tungor. Nej, jag har inte blivit flintskallig. Däremot upptäckte jag i spegeln nyss att det börjat ploppa upp gråa hårstrån lite här och var. Det här har påpekats för mig en gång tidigare av min förra tjej, men den gången avfärdade jag det som rent förtal och möjligen lite solblekning. Nu finns det ingen återvändo längre. Grått hår alltså. Helvetes hundar. Det vore väl ganska okej ifall jag såg ut som George Clooney eller Richard Gere, men när jag påminner mer om en ung Inga Gill så är det inte lika skoj längre. Frågan blir då, raka eller färga? För jag vägrar gå omkring och se ut som nån jävla grävling i håret, det ska ni ha klart för er.