barens

Nu börjar det dra ihop sig på fler än en front. Idag var nämligen undertecknad på en jobbintervju. Därav bloggbristen då jag stod framför spegeln med mössan i hand och tränade på artighetsfraser av alla slag ni kan tänka er. Ett tag var jag rädd att mitt falskt inövade flin skulle fastna för gott i mitt ansikte. Lyckligtvis blev det nu inte så utan jag kunde dansa in på intervjun med ett par snabba jazzsteg och måla upp mig själv som en övermänniska utan nämnbara brister. Hur det gick har jag dock ingen aning om. Firade passade jag dock på att göra på bästa sätt. Två starköl och en inköpt skiva av Eldkvarn. Slå det ni. Men nu håller jag tummarna att det i nästa vecka dimper ner ett litet rosa brev i brevlådan med en söt smilegubbe på som är så populär bland oss ungdomar nu för tiden. Lite grädde på mitt mos vore inte galet just nu.

Spändare är jag dock inför helgens stundande bravader. Ja, det är äntligen dags att samla ihop spillrorna av HärnösandsGubbReseSällskap igen. Förra gången vet ju ni vana läsare att vi befann oss i Stockholm. Helgens resa går även den till en riktig metropol. Hassela. Som enligt uppgift inte kommer att ha en endaste affär öppet. Vilket passar syftet alldeles utmärkt. Törstiga killar gör sig bäst endast i sällskap av skog. Just valet av ort kan inte heller ha varit någon slump då Hassela mest är känd för sitt kollektiv. De kan mycket väl få sällskap av tolv stycken skamsna herrar tidigt på söndag morgon.

Men men, nu verkar det som att en del av planen kommer att gå i stöpet för min egen del. Vi ska härifrån åka tre stycken. Förutom undertecknad så ska även Wekling och Masken med. Eftersom varken jag eller Niklas äger någon bil så blir det Maskens suzuki som får agera herrgårdsvagn. Men tydligen inte med honom bakom ratten, den lotten föll istället på mig. Skamligt. Ska jag behöva sitta och lyssna på deras fyllehistorier i tre timmar? Valet av chaufför följde inte heller några som helst regler och lagar. Man brukar ju köra Sten, sax eller påse om en sådan viktig sak. Det var i alla fall vad jag trodde. Nej, sa de här två. Vi har beslutat om det här. -Hur då? undrade jag. Sedan tänkte jag att de förmodligen valt mig för att jag är yngst, kortast eller behöver mest körträning. Svaret jag fick av Niklas var därför aningen chockerande.- Störst kuk kör. Mot detta kunde jag ju inte gärna börja argumentera. Smickrande naturligtvis, men sedan när ska behöva bli straffad för att ha ett gigantiskt fortplantningsorgan? Till saken hör att Masken kommer att köra hem. Wekling kommer inte att köra en millimeter. Av detta kan ni ju dra era egna slutsatser.